Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 29 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 29 februari.
Ty om wi samt med Honom warda inplantade till en lika död,
så warda wi ock uppståndelsen lika. Rom. 6:5.
Egentligen: "sammanwäxta till hans döds och uppståndelses likhet".
Dessa ord förklaras bäst genom en bild af Christus, då Han liknar sig
wid ett hwetekorn, som måste dö och nedmyllas, innan det bär frukt.
Så måste också wi först dö och nedmyllas till all wår egen förmåga
och duglighet, innan wi kunna få ett nytt, himmelskt lif och blifwa en
sådan säd, som den himmelske skördemannen gillar och insamlar i sina
lador. Så länge menniskan sjelf ännu är och förmår något, är allt,
hwad hon gör, äfwen hennes frommaste wäsende, "födt af kött" och
wederstyggligt för Gud. Då det är som bäst, är det besmittadt med
sjelfförgudningens last och dessutom med allehanda den förgiftade
naturens styggelser. All wår egen kraft och förmåga, klokhet och werksamhet,
måste derföre blifwa nedslagen och tillintetgjord, om Gud skall uppenbara
sin kraft på oss. Först då när syndaren ligger der alldeles förlorad,
brottslig, fördömd, wanmäktig och rådlös, men i denna sin förtappade
belägenhet får höra Guds Sons röst om idel barmhertighet och nåd,
först då börjar det sanna lifwet uti honom. Af denna hemlighet förstå
de lagkloka allsintet; den är för dem ett swart mörker och dårskap, ty
de mena, att då man endast rätt allwarligt anstränger sig, warder
man helig. Och Christi ord: Mig förutan kunnen I intet göra, kasta
de bakom sig, eller fatta de det endast så, att man måste bedja. Men
Herren säger icke: Utan I bedjen till mig; nej, Han säger så: "Utan
I blifwen i mig, såsom grenen i winträdet, kunnen I intet göra;
blifwen i min kärlek." Wisserligen fordras här att bedja; men med
allt bedjande blir ingen sann helgelse, om icke äfwen det sker, som
Skriften lärer, att du blir död, wanmäktig och förlorad i dig sjelf och
får ditt lif endast i Christus, sammanwäxt till hans döds och
uppståndelses likhet. Nej, det måste gå efter denna regel: "Utan hwetekornet
faller i jorden och warder dödt, så blir det allena; men warder det
dödt, så bär det mycken frukt."
Ty då är wisst den rätta helgelsen börjad i ditt hjerta, när du
haft den erfarenheten, att du säger: Så ängsligt jag sökt både
rättfärdighet och helgelse i mig sjelf, har jag med allt mitt arbete kommit på
skam, men omsider funnit både min rättfärdighet och min helgelse uti en
annan — endast i min Herre Christus. Jag tänkte mycket göra, jag
kämpade, jag bad, jag gjorde föresatser, men blef mer och mer olycklig,
syndig och fördömd, till dess jag förtwiflade på allt arbete och låg der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
