- Project Runeberg -  Sören Kierkegaard /
41

(1877) [MARC] [MARC] Author: Georg Brandes Translator: Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Därmed öfverensstämmer ock, att estetikern i »Enten-Eller»,
denne etiskt neutrale Asa-Loke, skrifver sin afhandling
» Vexeldriften» sftsom en huskur mot den ledsnad, hvarmed
enligt hans åsigt alla människor äro bekajade. Det var
naturligt, att ironikerne inom den romantiska skolan hade
sa mycket att beställa med ledsnaden, dess väsen och dess
upphäfvaude, ty den stod i ett afgjordt förhållande till deras
ideal. De svärmade för skönheten, som kommer oss att
glömma tiden och som efter deras definition förflyttar oss
till evigheten och ger oss »en försmak af de saliges lif». 1
Dess motsats är det tillstånd, då åskådningens tomhet blir
så stor, att vi förnimma tiden såsom tid, att vi känna tiden
ren från alt innehåll. De hade ett slagord, det eviga
ögonblicket, det vill säga, oändligheten uppfattad som fullhet
inom ögonblicket. Dess motsats är det tillstånd, då
oändligheten uppfattas inom ögonblicket som tomhet, och det
sker just i ledsnaden, i den gränslösa ledsnaden. Det var
såsom motgift mot denna, som de, liksom estetikern i
»Enten-Eller», anbefalde det genialiska dagdrifveriet.2

Såsom representant för ironien behandlar Kierkegaard
särskildt Friedrich Schlegel i hans roman »Lucinde». Han
förnekar med skärpa, att den slappa njutningslystnaden,
den äkta och rena passiviteten, som i denna bok föredrages,
beskrifves och lofsj unges, kan framträda såsom ett
förverkligande af uppgiften att lefva poetiskt. Man har ofta, säger
han, försökt visa, att sådana böcker äro osedliga; men
förgäfves skall man ropa ack och ve öfver dem, så länge
man tillåter författaren påstå och läsaren i tysthet tro, att
slika verk och att det lif, som de skildra, äro poetiska.
Han antyder här uppgiften att ådagalägga, det hvarje män-

1 Poul Martin Möller.

Jinfr Brandes, Hovedstroinninger i det 19:de Aarhundredes
Litera-tur, del. 2, sid. 79, där förhållandet mellan »Enten-Eller» och den
romantiska skolan vidröres.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:44:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bgskierkeg/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free