Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Religionshistoriska folkböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgift. Den som det ej vill har att skylla sig själf, om han blir
slagen eller förgäten.
Lika lärorikt är det att se, att det härvid ej kommer
an blott på historiska grunder och vetenskapliga bevis. Vi
sågo ofvan ett exempel på hvilken roll tron spelar jämväl i
kritikens stridssätt, och vi kunde visa det med flera exempel
både från dessa och andra dylika skrifter. Särskildt spelar
denna faktor en afgörande roll vid frågan om Jesu
uppståndelse. Det båtar föga att med hvarjehanda halsbrytande
metoder söka öfverskyla bristerna i den evangeliska traditionen
rörande denna händelse eller svårigheterna att förena de olika
berättelserna därom. Men de som på denna eller andra
grunder förneka själfva faktum, de äro, såvidt de vilja gifva skäl
för sin vetenskaplighet, skyldiga att på tillfredsställande sätt
förklara omslaget i de första lärjungarnes andliga ställning
från långfredagen till påskdagarne. Hvad var det som
öfvertygade dem om, att Jesus lefde, om han ej uppenbarade sig
för dem? Den frågan har ingen af de ofvannämnda författarne
ens upptagit. De lefva härvid på hvad vi skulle vilja kalla en
illusion, eller på en förutsättning, som det först gäller att
bevisa, den nämligen, att den urkristna traditionen, hvaraf våra
evangelier äro ett uttryck, skall ha varit mäktig att af sig själf,
för att ej säga, af det rena intet frambringa en fullständigt ny
skapelse. Från Jesus själf skall den hvarken ha fått tanken
om hans död till försoning för världens synd, ej heller någon
yttre erfarenhet af en hans uppståndelse till nytt lif, ja ej heller
tron på Jesus som Messias — såsom villkoret för lärjungaskap.
Då judendomen icke heller erbjöd dem någon hjälp för allt
detta, så återstår intet stöd för de första lärjungarnes tro på
allt detta. Det hela var därför en myt, säger oss Wernle, och
Gunkel lärde oss detsamma för några år sedan. Var då
verkligen Simon Petrus och fiskaren Sebedei söner så hemma i den
hedniska mytologien? Eller måntro de och en Paulus skulle
ha velat ösa ur denna källa? Det förtjänade för resten ett
särskildt kapitel för att påvisa, att den apoteoseringsprocess,
som enligt dessa herrar kriticis mening skall förefinnas redan
i våra evangelier och särskildt hos Paulus, är en illusion, såsant
Jesus där alltjämt är och förblir en sann människa, på samma
gång han är Guds enfödde son, världens frälsare och Messias.
Men vi ha ej tid att närmare ingå därpå för denna gång.
Alla dessa och dylika försök att förklara urkristendomens
uppkomst måste, i den mån de bli kända och förstådda, visa
sig omöjliga. Den tid, då den urkristna traditionen fixerades,
var, såvidt man känner den, icke en tid mäktig af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
