- Project Runeberg -  Bibeln /
Första Mosebok (Genesis), 31 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Första Mosebok (Genesis), 31 Kapitlet

                    Jakobs flykt ifrån Laban.  Hans
                        förlikning med denne.

  1.  Men han fick höra huru Labans söner talade så: »Jakob har tagit
      allt vad vår fader ägde; av det vår fader ägde är det som han
      har skaffat sig all denna rikedom.»
  2.  Jakob märkte också att Laban icke såg på honom med samma ögon
      som förut.
  3.  Och HERREN sade till Jakob: »Vänd tillbaka till dina fäders land
      och till din släkt; jag skall vara med dig.»
  4.  Då sände Jakob och lät kalla Rakel och Lea ut på marken till sin
      hjord;
  5.  och han sade till dem: »Jag märker att eder fader icke ser på
      mig med samma ögon som förut, nu då min faders Gud har varit med
      mig.
  6.  Och I veten själva att jag har tjänat eder fader av alla mina
      krafter;
  7.  men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gånger
      förändrat min lön.  Dock har Gud icke tillstatt honom att göra
      mig något ont.
  8.  När han sade: 'De spräckliga skola vara din lön', då fick hela
      hjorden spräcklig avföda; och när han sade: 'De strimmiga skola
      vara din lön', då fick hela jorden strimmig avföda.
  9.  Så tog Gud eder faders boskap och gav den åt mig.
 10.  Ty när parningstiden kom, lyfte jag upp mina ögon och fick se i
      drömmen att hannarna som betäckte småboskapen voro strimmiga,
      spräckliga och fläckiga.
 11.  Och Guds ängel sade till mig i drömmen: 'Jakob!'  Jag svarade:
      'Här är jag.'
 12.  Då sade han: 'Lyft upp dina ögon och se huru alla hannar som
      betäcka småboskapen äro strimmiga, spräckliga och fläckiga.  Jag
      har ju sett allt vad Laban gör mot dig.
 13.  Jag är den Gud som du såg i Betel, där du smorde en stod, och
      där du gjorde mig ett löfte.  Stå nu upp och drag ut ur detta
      land, och vänd tillbaka till ditt fädernesland.'»
 14.  Då svarade Rakel och Lea och sade till honom: »Hava vi numera
      någon lott eller arvedel i vår faders hus?
 15.  Blevo vi icke av honom aktade såsom främlingar, när han sålde
      oss?  Sedan har han ju ock förtärt vad han fick i betalning för
      oss.
 16.  Ja, all den rikedom som Gud har avhänt vår fader tillhör oss och
      våra barn.  Så gör nu allt vad Gud har sagt dig.»
 17.  Då stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur på
      kamelerna
 18.  och förde bort med sig all boskap och alla ägodelar som han hade
      förvärvat, den boskap han ägde, och som han hade förvärvat i
      Paddan-Aram, och begav sig på väg till sin fader Isak i Kanaans
      land.
 19.  Men Laban hade gått bort för att klippa sina får; då stal Rakel
      sin faders husgudar,
 20.  och Jakob stal sig undan från araméen Laban, så att han icke lät
      denne märka att han ämnade fly.
 21.  Så flydde han med allt sitt; han bröt upp och gick över floden
      och ställde sin färd mot Gileads berg.

 22.  Men på tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
 23.  Då tog han med sig sina fränder och satte efter honom sju
      dagsresor och hann upp honom på Gileads berg.
 24.  Men Gud kom till araméen Laban i en dröm om natten och sade
      till honom: »Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad
      det vara må.»
 25.  Och Laban hann upp Jakob.  Denne hade då slagit upp sitt tält på
      berget, och Laban med sina fränder hade ock sitt tält uppslaget
      på Gileads berg.
 26.  Då sade Laban till Jakob: »Vad är detta för ett tilltag, att du
      har stulit dig undan från mig och fört bort mina döttrar,
      likasom vore de tagna med svärd?
 27.  Varför dolde du din flykt och stal dig undan från mig?
      Därigenom att du icke lät mig veta något därom hindrades jag att
      ledsaga dig till vägs med jubel och sång, med pukor och harpor.
 28.  Du förunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
      döttrar.  Du har handlat dåraktigt.
 29.  Det stode nu i min makt att göra eder ont; men eder faders Gud
      sade till mig i natt: 'Tag dig till vara för att tala något mot
      Jakob, vad det vara må.'
 30.  Och då du nu äntligen ville fara, eftersom du längtade så mycket
      till din faders hus, varför skulle du stjäla mina gudar?»
 31.  Då svarade Jakob och sade till Laban: »Jag fruktade för dig, ty
      jag tänkte att du skulle med våld taga dina döttrar ifrån mig.
 32.  Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke få behålla
      livet.  I våra fränders närvaro må du se efter, om något är ditt
      av det jag har i min ägo, och i så fall taga det.»  Ty Jakob
      visste icke att Rakel hade stulit dem.
 33.  Då gick Laban in i Jakobs tält, därefter i Leas tält och i de
      båda tjänstekvinnornas tält, men fann intet.  Och när han hade
      kommit ut ur Leas tält, gick han in i Rakels tält.
 34.  Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
      satt sig därovanpå.  Och Laban sökte igenom hela tältet, men
      fann dem icke.
 35.  Och hon sade till sin fader: »Vredgas icke, min herre, över att
      jag ej kan stiga upp för dig, ty det är med mig på kvinnors
      vis.»  Så sökte han efter husgudarna, men fann dem icke.

 36.  Då blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
      sade till Laban: »Vari har jag då förbrutit mig eller syndat,
      eftersom du så häftigt förföljer mig?
 37.  Nu har du genomsökt allt mitt bohag; vad har du där funnit av
      bohagsting som tillhöra dig?  Lägg det fram här inför mina
      fränder och dina fränder, så att de få döma mellan oss båda.
 38.  I tjugu år har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
      hava icke fött i otid, och av vädurarna i din hjord har jag icke
      ätit.
 39.  Intet ihjälrivet djur förde jag till dig; jag måste själv
      ersätta det; du utkrävde det av mig, evad det var stulet om
      dagen eller stulet om natten.
 40.  Sådan var min lott: om dagen förtärdes jag av hetta och om
      natten av köld, och sömnen flydde mina ögon.
 41.  I tjugu år har jag nu varit i ditt hus; jag har tjänat dig i
      fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap,
      men du har tio gånger förändrat min lön.
 42.  Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
      ock Isak fruktar, så hade du nu säkert låtit mig fara med tomma
      händer.  Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde
      domen i natt.»
 43.  Då svarade Laban och sade till Jakob: »Döttrarna äro mina
      döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarna äro mina
      hjordar, och allt det du ser är mitt; vad skulle jag då nu kunna
      göra mot dessa mina döttrar eller mot barnen som de hava fött?
 44.  Så kom nu och låt oss sluta ett förbund med varandra, och må det
      vara ett vittne mellan mig och dig.»

 45.  Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.
 46.  Och Jakob sade till sina fränder: »Samlen tillhopa stenar.»  Och
      de togo stenar och gjorde ett röse och höllo måltid där på
      röset.
 47.  Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob
      kallade det Galed[1].
 48.  Och Laban sade: »Detta röse vare i dag vittne mellan mig och
      dig.»  Därav fick det namnet Galed;
 49.  men det kallades ock Mispa[2], ty han sade:
      »HERREN vare väktare mellan mig och dig, när vi icke mer se
      varandra.
 50.  Om du behandlar mina döttrar illa eller tager andra hustrur
      jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är
      tillstädes, så är dock Gud vittne mellan mig och dig.»
 51.  Och Laban sade ytterligare till Jakob: »Se, detta röse och
      stoden som jag har rest mellan mig och dig --
 52.  detta röse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
      icke skall draga till dig förbi detta röse, och att icke heller
      du skall draga till mig förbi detta röse och denna stod, med ont
      uppsåt.
 53.  Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
      vare domare mellan oss.»  Och Jakob svor eden vid honom som hans
      fader Isak fruktade.
 54.  Och Jakob offrade ett slaktoffer på berget och inbjöd sina
      fränder att hålla måltid med sig.  Och de åto och stannade sedan
      på berget över natten.
 55.  Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
      sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, for han sin
      väg hem igen.

[1]  Båda namnen betyda vittnesröse; det förra namnet
     är arameiska, det senare hebreiska.
[2]  D. ä. vaktställe.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/01_31.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free