Bibeln / Jeremia, 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Jeremia, 5 Kapitlet

                   Domens orsaker: folkets otrohet,
                   förblindelse och orättfärdighet.

  1.    Gån omkring på gatorna i Jerusalem,
            och sen till och given akt;
        söken på dess torg
            om I finnen någon,
        om där är någon som gör rätt
            och beflitar sig om sanning;
        då vill jag förlåta staden.
      >1 Mos. 18,23 f.
  2.    Men säga de än: »Så sant HERREN lever»,
            så svärja de dock falskt.
  3.    HERRE, är det ej sanning dina ögon söka?
        Du slog dem,
            men de kände ingen sveda.
        Du förgjorde dem,
            men de ville ej taga emot tuktan.
        De gjorde sina pannor hårdare än sten,
            de ville icke omvända sig.
      >Jes. 1,5. 9,13. Jer. 2,30. 17,23.
  4.    Då tänkte jag:
        »Detta är allenast de ringa i folket;
            de äro dåraktiga,
        ty de känna icke HERRENS väg,
            sin Guds rätt.
  5.    Jag vill nu gå till de stora
            och tala med dem;
        de måste ju känna HERRENS väg,
            sin Guds rätt.»
        Men ock dessa hade alla brutit sönder oket
            och slitit av banden.
      >Ps. 2,8.
  6.    Därför bliva de slagna av lejonet från skogen
        och fördärvade av vargen från hedmarken;
        pantern lurar vid deras städer,
        och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven.
        Ty många äro deras överträdelser
        och talrika deras avfällighetssynder.
      >Jer. 4,7. Hos. 13,7.

  7.  Huru skulle jag då kunna förlåta dig?  Dina barn hava ju
      övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar.  Jag gav
      dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig
      i skaror till skökohuset.
  8.  De likna välfödda, ystra hästar; de vrenskas var och en efter sin
      nästas hustru.
      >Hes. 22,10.
  9.  Skulle jag icke för sådant hemsöka dem?  säger HERREN.  Och skulle
      icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
      >Jer. 9,9.
 10.  Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att
      alldeles göra ände på henne.  Riven bort hennes vinrankor, de äro
      ju icke HERRENS.
      >Jer. 2,21.
 11.  Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot
      mig, säger HERREN.
 12.  De hava förnekat HERREN och sagt: »Han betyder intet.  Olycka
      skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.
      >5 Mos. 29,19. Jes. 28,15.
 13.  Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges
      tala är icke i dem; dem själva skall det så gå.»
 14.  Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett
      sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en
      eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.
 15.  Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk
      ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt
      folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du
      icke förstår.
      >5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26 f. Jer. 1,15. 6,1, 22.
 16.  Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.
 17.  De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina
      söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de
      skola förtära dina vinträd och fikonträd.  Dina befästa städer,
      som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,31 f.
 18.  Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra
      ände på eder.
      >Jer. 4,27.
 19.  Och om I då frågen: »Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt
      detta?», så skall du svara dem: »Såsom I haven övergivit mig och
      tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få
      tjäna främlingar i ett land som icke är edert.»
      >5 Mos. 29,24 f. Jer. 16,10 f.

 20.  Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:
 21.  Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon,
      men icke sen, I som haven öron, men icke hören.
      >Jes. 6,9 f. 42,18 f.
 22.  Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för
      mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till
      en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess
      böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än
      brusa, likväl icke kunna överskrida den?
      >Job 26,10. 38,8 f. Ps. 104,9.
 23.  Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de
      hava avfallit och gått sin väg.
 24.  De sade icke i sina hjärtan: »Låtom oss frukta HERREN, vår Gud,
      honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som
      ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna.»
      >5 Mos. 11,14. Apg. 14,17.

 25.  Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, och edra synder
      hava förhållit för eder detta goda.
 26.  Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i
      försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller
      till att fånga människor.
 27.  Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av
      svek.  Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava
      blivit feta och skinande.
 28.  För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke
      rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den;
      och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.
      >Jes. 1,23. Sak. 7,10.
 29.  Skulle jag icke för sådant hemsöka dem?  säger HERREN.  Skulle
      icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?
 30.  Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.
 31.  Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd;
      och mitt folk vill så hava det.  Men vad skolen I göra, när änden
      på detta kommer?
      >Jes. 10,3. Jer. 23,25 f. Hes. 13,6. Matt. 23,1 f.