Jeremia, 37 Kapitlet
På konung Sidkias tillfrågan profeterar
Jeremia om Jerusalems förstöring.
Profeten fängslas.
1. Och Sidkia, Josias son, blev konung i stället för Konja,
Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom
till konung i Juda land.
>2 Kon. 24,17 f. Jer. 52,1 f.
2. Men varken han eller hans tjänare eller folket i landet hörda på
HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.
3. Dock sände konung Sidkia åstad Jehukal, Selemjas son, och
prästen Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lät
säga: »Bed för oss till HERREN, vår Gud.»
>Jes. 37,2 f. Jer. 42,2 f.
4. Jeremia gick då ännu ut och in bland folket, ty man hade ännu
icke satt honom i fängelse.
5. Och Faraos här hade då dragit ut från Egypten; och när
kaldéerna, som belägrade Jerusalem, hade fått höra ryktet därom,
hade de dragit sig tillbaka från Jerusalem.
6. Då kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
7. Så säger HERREN, Israels Gud: Så skolen I svara Juda konung, som
har sänt eder till mig för att fråga mig: »Se, Faraos här, som
har dragit ut till eder hjälp, skall vända tillbaka till sitt
land Egypten.
8. Sedan skola kaldéerna komma tillbaka och belägra denna stad och
de skola då intaga den och bränna upp den i eld.
>Jer. 34,22.
9. Därför säger HERREN så: Bedragen icke eder själva med att tänka:
'Kaldéerna skola nu en gång för alla draga bort ifrån oss'; ty
de skola icke draga bort.
10. Nej, om I än så slogen kaldéernas hela här, när de strida mot
eder, att allenast några svårt sårade män blevo kvar av dem, så
skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tält, och skulle
bränna upp denna stad i eld.
11. Men när kaldéernas här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem
för Faraos har,
12. ville Jeremia lämna Jerusalem och begiva sig till Benjamins
land, för att där taga i besittning en jordlott bland folket.
13. När han då kom till Benjaminsporten, stod där såsom vakthavande
en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne
grep profeten Jeremia och sade: »Du vill gå över till
kaldéerna.»
>Jer. 20,2.
14. Jeremia svarade: »Det är icke sant; jag vill icke gå över till
kaldéerna», men ingen hörde på honom. Och Jiria grep Jeremia
och förde honom till furstarna.
15. Och furstarna förtörnades på Jeremia och läto hudflänga honom
och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta
hade de gjort till fängelse.
16. Men när Jeremia hade kommit i fängelsehålan, ned i fångvalven,
och suttit där en lång tid,
>Jer. 38,6.
17. sände konung Sidkia och lät hämta honom; och hemma hos sig
frågade konungen honom hemligen och sade: »Har något ord kommit
från HERREN Jeremia svarade: »Ja»; och han tillade: »Du skall
bliva given i den babyloniske konungens hand.
>Jer. 34,21.
18. Därefter frågade Jeremia konung Sidkia: »Varmed har jag
försyndat mig mot dig och dina tjänare och detta folk, eftersom
I haven satt mig i fängelse?
19. Och var äro nu edra profeter, som profeterade för eder och sade:
'Konungen i Babel skall icke komma över eder och över detta
land'?
20. Så hör mig nu, herre konung; värdes upptaga min bön: sänd mig
icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, på det att jag
icke må dö där.»
21. På konung Sidkias befallning satte man då Jeremia i förvar i
fängelsegården, och gav honom en kaka bröd om dagen från
Bagargatan, till dess att det var slut på allt brödet i
staden. Så stannade Jeremia i fängelsegården.
>Jer. 32,2. 38,9. 52,6.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/24_37.html