Bibeln / Evangelium enligt Markus, 13 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Markus, 13 Kapitlet

                   Jesu förutsägelse om Jerusalems
                 förstöring och om sin tillkommelse.

  1.  Då han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lärjungar till
      honom: »Mästare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»
  2.  Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men
      här skall förvisso icke lämnas sten på sten; allt skall bliva
      nedbrutet.»

  3.  När han sedan satt på Oljeberget, mitt emot helgedomen, frågade
      honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, då de voro
      allena:
  4.  »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till
      att tiden är inne, då allt detta skall gå i fullbordan.»
  5.  Då begynte Jesus tala till dem och sade:

      »Sen till, att ingen förvillar eder.
  6.  Många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och
      skola förvilla många.
  7.  Men när I fån höra krigslarm och rykten om krig, så förloren
      icke besinningen; sådant måste komma, men därmed är ännu icke
      änden inne.
  8.  Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
      skall bliva jordbävningar på den ena orten efter den andra, och
      hungersnöd skall uppstå; detta är begynnelsen till
      'födslovåndorna'[1].
  9.  Men tagen I eder till vara.  Man skall då draga eder inför
      domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och ställas
      fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett
      vittnesbörd för dem.
 10.  Men evangelium måste först bliva predikat för alla folk.

 11.  När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, så gören
      eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som
      bliver eder givet i den stunden, det mån I tala.  Ty det är icke
      I som skolen tala, utan den helige Ande.

 12.  Och den ene brodern skall då överlämna den andre till att dödas,
      ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina
      föräldrar och skola döda dem.
 13.  Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull.  Men
      den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

 14.  Men när I fån se 'förödelsens styggelse'[2] stå där han icke
      borde stå -- den som läser detta, han give akt därpå -- då må de
      som äro i Judeen fly bort till bergen,
 15.  och den som är på taket må icke stiga ned och gå in för att
      hämta något ur sitt hus,
 16.  och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att
      hämta sin mantel.
 17.  Och ve de som äro havande, eller som giva di på den tiden!
 18.  Men bedjen att det icke må ske om vintern.
 19.  Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, så svår att dess
      like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse, från
      den tid då Gud skapade världen, intill nu', ej heller någonsin
      skall förekomma.
 20.  Och om Herren icke förkortade den tiden, så skulle intet kött
      bliva frälst; men för de utvaldas skull, för de människors
      skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.

 21.  Och om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Se
      där är han', så tron det icke.
 22.  Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå,
      så ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för
      att, om möjligt, förvilla de utvalda.
 23.  Men tagen I eder till vara.  Jag har nu sagt eder allt förut.

 24.  Men på den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas
      och månen upphöra att giva sitt sken,
 25.  och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och makterna[3] i
      himmelen skola bäva.
 26.  Och då skall man få se 'Människosonen komma i skyarna' med stor
      makt och härlighet.
 27.  Och han skall då sända ut sina änglar och församla sina utvalda
      från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himmelens
      ända.
 28.  Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse.  När dess kvistar
      begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att
      sommaren är nära.
 29.  Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att han är
      nära och står för dörren.
 30.  Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås,
      förrän allt detta sker.
 31.  Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke förgås.
 32.  Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna
      i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

 33.  Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.
 34.  Såsom när en man reser utrikes och lämnar sitt hus och giver
      sina tjänare makt och myndighet däröver, åt var och en hans
      särskilda syssla, och därvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
 35.  likaså bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke när husets herre
      kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i
      hanegället eller på morgonen;
 36.  vaken, så att han icke finner eder sovande, när han oförtänkt
      kommer.
 37.  Men vad jag säger till eder, det säger jag till alla: Vaken!»

[1]  Se Födslovåndor i Ordförklaringarna.
[2]  Se Förödelsens styggelse i Ordförklaringarna.
[3]  Se Makter i Ordförklaringarna.