Evangelium enligt Lukas, 18 Kapitlet
Jesus framställer liknelserna om änkan
och domaren samt om fariséen och
publikanen, välsignar barnen, undervisar
en rik man om livets väg och lärjungarna
om den sanna försakelsens lön,
förutsäger ännu en gång sitt lidande,
giver en blind man hans syn.
1. Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de
alltid borde bedja, utan att förtröttas.
2. Han sade: »I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och
ej heller hade försyn för någon människa.
3. I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom
och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
4. Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv:
'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har
försyn för någon människa;
5. likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå
skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall
alldeles pina ut mig.'»
6. Och Herren tillade: »Hören vad den orättfärdige domaren här
säger.
7. Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till
honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
8. Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl
Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?»
9. Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som
förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under
det att de föraktade andra:
10. »Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en
farisé och den andre en publikan.
11. Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig,
Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare,
orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
12. Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
förvärvar.'
13. Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina
ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade:
'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
14. Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre.
Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men
den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.»
15. Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle
röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort
dem.
16. Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: »Låten barnen
komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör
sådana till.
17. Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»
18. Och en överhetsperson frågade honom och sade: »Gode Mästare, vad
skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
19. Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god
utom Gud allena.
20. Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall
icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt
vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'»
21. Då svarade han: »Allt detta har jag hållit från min ungdom.»
22. När Jesus hörde detta, sade han till honom: »Ett återstår dig
ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall
du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
23. Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var
mycket rik.
24. Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: »Huru svårt är
det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
25. Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga,
än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
26. Då sade de som hörde detta: »Vem kan då bliva frälst?»
27. Men han svarade: »Vad som är omöjligt för människor, det är
möjligt för Gud.»
28. Då sade Petrus: »Se, vi hava övergivit allt som var vårt och
hava följt dig.»
29. Han svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds
rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller
föräldrar eller barn,
30. ingen sådan finnes, som icke skall mångfaldigt igen redan här i
tiden, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.»
31. Och han tog till sig de tolv och sade till dem: »Se, vi gå nu
upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom
profeterna är skrivet om Människosonen.
32. Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad
och skymfad och bespottad,
33. och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen
skall han uppstå igen.»
34. Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så
fördolt, att de icke fattade vad som sades.
35. Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid
vägen och tiggde.
36. När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad
det var.
37. Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som
kom på vägen.
38. Då ropade han och sade: »Jesus, Davids son, förbarma dig över
mig.»
39. Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han
skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: »Davids son,
förbarma dig över mig.»
40. Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till
honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
41. »Vad vill du att jag skall göra dig?» Han svarade: »Herre, låt
mig få min syn.»
42. Jesus sade till honom: »Hav din syn; din tro har hjälpt dig.»
43. Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och
allt folket som såg detta lovade Gud.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/42_18.html