Bibeln / Paulus' brev till romarna, 10 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Paulus' brev till romarna, 10 Kapitlet

                Judarna fara vilse, då de vilja vinna
                 rättfärdighet genom laggärningar och
                icke genom tro, fastän evangelium har
                       blivit predikat för dem.

  1.  Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem
      är att de må bliva frälsta.
  2.  Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud.
      Dock göra de detta icke med rätt insikt.
  3.  De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att
      komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig
      under rättfärdigheten från Gud.

  4.  Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var
      och en som tror.
  5.  Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att
      den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den.
  6.  Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver
      icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen
      (nämligen för att hämta Kristus ned)?'
  7.  ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att
      hämta Kristus upp ifrån de döda)?'»
  8.  Vad säger den då?  »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt
      hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).»
  9.  Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta
      tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du
      frälst.
 10.  Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens
      bekännelse bliver man frälst.
 11.  Skriften säger ju:
        »Ingen som tror på honom skall komma på skam.»

 12.  Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en
      och samme Herre, och han har rikedomar att giva åt alla som
      åkalla honom.
 13.  Ty
        »var och en som åkallar Herrens namn,
        han skall varda frälst».

 14.  Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till
      tro på?  Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört?
      Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?
 15.  Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända?
      Så är och skrivet:
        »Huru ljuvliga äro icke fotstegen
        av de män som frambära gott budskap!»
 16.  Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga.  Esaias säger ju:
        »Herre, vem trodde vad som predikades för oss?»
 17.  Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi
      ord.

 18.  Jag frågar då: Hava de kanhända icke hört predikas?  Jo,
      visserligen; det heter ju:
        »Deras tal har gått ut över hela jorden,
        och deras ord till världens ändar.»
 19.  Jag frågar då vidare: Har Israel kanhända icke förstått det?
      Redan Moses säger:
        »Jag skall uppväcka eder avund mot ett folk som icke är ett folk;
        mot ett hednafolk utan förstånd skall jag reta eder till vrede.»
 20.  Och Esaias går så långt, att han säger:
        »Jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig,
        jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig.»
 21.  Men om Israel säger han:
        »Hela dagen har jag uträckt mina händer
        till ett ohörsamt och gensträvigt folk.»