Bibeln / Paulus' första brev till korintierna, 10 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' första brev till korintierna, 10 Kapitlet

                 Utläggning av berättelsen om Israels
                ökenvandring.  Varning för deltagande i
               hedniska offermåltider.  Kristlig frihet,
                  särskilt i fråga om förtärandet av
                offerkött, och denna frihets gränser.

  1.  Ty jag vill säga eder detta, mina bröder:

      Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
  2.  alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;
  3.  alla åto de samma andliga mat,
  4.  och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nämligen ur
      en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.
  5.  Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju
      nedgjorda i öknen.
  6.  Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle hava
      begärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.
  7.  Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av dem
      blevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta och
      dricka, och därpå stodo de upp till all leka.»
  8.  Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av dem
      gjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.
  9.  Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av dem
      gjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.
 10.  Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ock
      blevo dödade av »Fördärvaren».
 11.  Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och det
      blev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpå
      oss.
 12.  Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han icke
      faller.
 13.  Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen möta
      människor.  Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att I
      bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen
      komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen
      härda ut i den.

 14.  Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.
 15.  Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor;
      själva mån I döma om det som jag säger.
 16.  Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke
      den en delaktighet av Kristi blod?  Brödet, som vi bryta, är icke
      det en delaktighet av Kristi kropp?
 17.  Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda
      kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.
 18.  Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren
      delaktiga i altaret?

 19.  Vad vill jag då säga härmed?  Månne att avgudaofferskött är
      någonting, eller att en avgud är någonting?
 20.  Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de
      åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen
      hava någon gemenskap med de onda andarna.
 21.  I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk;
      I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars
      bord.
 22.  Eller vilja vi reta Herren?  Äro då vi starkare än han?

 23.  »Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt.  »Allt är
      lovligt»; ja, men icke allt uppbygger.
 24.  Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.

 25.  Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för
      samvetets skull göra någon undersökning därom.
 26.  Ty
        »jorden är Herrens, och allt vad därpå är».

 27.  Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och I
      viljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åt
      eder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning
      därom.
 28.  Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolen
      I avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav saken
      till känna, och för samvetets skull --
 29.  jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varför
      skulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?
 30.  Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då bliva
      smädad för det som jag tackar Gud för?

 31.  Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat I
      gören, så gören allt till Guds ära.
 32.  Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judar
      eller för greker eller för Guds församling;
 33.  varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och
      icke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola bliva
      frälsta.
11:1. [1]

[1]  1 Kor 11:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan.  --Red för den
     elektroniska utgåvan.