- Project Runeberg -  Bibeln /
Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
  1.  Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.

           Paulus' första brev till korintierna, 11 Kapitlet

                   Kvinnan må icke vid gudstjänsten
                  uppträda med ohöljt huvud.  Herrens
               måltid må icke hållas på ovärdigt sätt.

  2.  Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne
      och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av
      mig.

  3.  Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans
      huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi
      huvud.
  4.  Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller
      profeterar, han vanärar sitt huvud.
  5.  Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon
      vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt
      hår avrakat.
  6.  Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära
      av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta
      skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja
      sig.
  7.  En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är
      Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot
      återspeglar mannens härlighet.
  8.  Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
  9.  Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för
      mannens skull.
 10.  Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas
      skull.
 11.  Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen,
      eller mannen utan kvinnan.
 12.  Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan;
      men alltsammans är av Gud.  --
 13.  Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
 14.  Lär icke själva naturen eder att det länder en man till
      vanheder, om han har långt hår,
 15.  men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår?
      Håret är ju henne givet såsom slöja.
 16.  Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi
      för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds
      församlingar.

 17.  Detta bjuder jag eder nu.  Men vad jag icke kan prisa är att I
      kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
 18.  Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten
      söndringar yppa sig bland eder.  Och till en del tror jag att så
      är.
 19.  Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva
      uppenbart vilka bland eder som hålla provet.

 20.  När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens
      måltid hållas;
 21.  ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han
      har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för
      mycket.
 22.  Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka?  Eller
      är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att
      blygas, som intet hava?  Vad skall jag då säga till eder?  Skall jag
      prisa eder?  Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

 23.  Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat
      eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
 24.  och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen,
      som varder utgiven för eder.  Gören detta till min åminnelse.»
 25.  Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna
      kalk är det nya förbundet, i mitt blod.  Så ofta I dricken den,
      så gören detta till min åminnelse.»

 26.  Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I
      Herrens död, till dess att han kommer.
 27.  Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker
      Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
 28.  Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av
      kalken.
 29.  Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan
      Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över
      sig.
 30.  Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och
      ganska många äro avsomnade.
 31.  Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
 32.  Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som
      drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med
      världen.

 33.  Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla
      måltid, så vänten på varandra.
 34.  Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder
      sammankomst icke bliver eder till en dom.

      Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.



Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/46_11.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free