- Project Runeberg -  Bibeln /
Paulus' brev till galaterna, 3 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
               Paulus' brev till galaterna, 3 Kapitlet

                Galaterna, som själva hava undfått den
                  helige Ande genom tro, icke genom
                 laggärningar, borde förstå att lagen
                  icke gör till fyllest.  Av tro blev
               Abraham rättfärdig, och löftet till honom
                upphävdes icke genom den långt senare
               utgivna lagen, som allenast skulle vara
                     en uppfostrare till Kristus.

  1.  I oförståndige galater!  Vem har så dårat eder, I som dock haven
      fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?
  2.  Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av
      laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att
      I lyssnaden i tro?
  3.  Ären I så oförståndiga?  I, som haven begynt i Anden, viljen I
      nu sluta i köttet?
  4.  Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen
      har varit förgäves?
  5.  Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde
      kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av
      laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,
  6.  i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknades
      honom till rättfärdighet»?

  7.  Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro
      Abrahams barn.
  8.  Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som
      hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i
      förväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folk
      varda välsignade.»
  9.  Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med
      Abraham, honom som trodde.

 10.  Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under
      förbannelse.  Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var och
      en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och
      icke gör därefter.»
 11.  Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är
      uppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva av
      tro.»
 12.  Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den som
      gör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»
 13.  Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en
      förbannelse för vår skull.  Det är ju skrivet: »Förbannad är var
      och en som är upphängd på trä.»
 14.  Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham
      skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att
      vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

 15.  Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland
      människor.  Icke ens när fråga är om en människas
      testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något
      därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.
 16.  Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd».  Det heter
      icke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas om
      många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åt
      din säd», vilken är Kristus.
 17.  Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud
      redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som
      utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så
      att löftet därmed har gjorts om intet.
 18.  Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så
      vore det icke på grund av löfte.  Men åt Abraham har Gud skänkt
      det genom ett löfte.

 19.  Vartill tjänade då lagen?  Jo, på det att överträdelserna skulle
      komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess
      att »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit
      givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en
      medlares hand.
 20.  Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda.
      Men Gud är en.

 21.  Är då lagen emot Guds löften?  Bort det!  Om en lag hade blivit
      given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten
      verkligen komma av lagen.
 22.  Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att
      det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem
      till del som tro.

 23.  Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i
      förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle
      uppenbaras.
 24.  Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi
      skola bliva rättfärdiga av tro.
 25.  Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.
 26.  Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
 27.  ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt
      eder Kristus.
 28.  Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är
      icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.
 29.  Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd,
      arvingar enligt löftet.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/48_03.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free