Bibeln / Paulus' brev till filipperna, 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Paulus' brev till filipperna, 2 Kapitlet

                Paulus uppmanar till endräkt och till
                 ödmjukhet efter Kristi föredöme samt
               till allvarlig strävan efter frälsning;
                  säger sig vilja sända Timoteus och
                      Epafroditus till Filippi.

  1.  Om nu förmaning i Kristus, om uppmuntran i kärlek, om gemenskap
      i Anden, om hjärtlig godhet och barmhärtighet betyda något,
  2.  gören då min glädje fullkomlig, i det att I ären ens till
      sinnes, uppfyllda av samma kärlek, endräktiga, liksinnade,
  3.  fria ifrån genstridighet och ifrån begär efter fåfänglig ära.
      Fasthellre må var och en i ödmjukhet akta den andre förmer än
      sig själv.
  4.  Och sen icke var och en på sitt eget bästa, utan var och en
      också på andras.

  5.  Varen så till sinnes som Kristus Jesus var[1],
  6.  han som var till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten
      med Gud såsom ett byte,
  7.  utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när
      han kom i människogestalt.  Så befanns han i utvärtes måtto vara
      såsom en människa
  8.  och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden
      på korset.
  9.  Därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom
      det namn som är över alla namn
 10.  för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i
      himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under
      jorden,
 11.  och för att alla tungor skola bekänna, Gud, Fadern, till ära,
      att Jesus Kristus är Herre.

 12.  Därför, mina älskade, såsom I alltid förut haven varit lydiga,
      så mån I också nu med fruktan och bävan arbeta på eder
      frälsning, och det icke allenast såsom I gjorden, då jag var
      närvarande, utan ännu mycket mer nu, då jag är frånvarande.
 13.  Ty Gud är den som verkar i eder både vilja och gärning, för att
      hans goda vilja skall ske.
 14.  Gören allt utan att knorra och tveka,
 15.  så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga barn mitt
      ibland »ett vrångt och avogt släkte», inom vilket I lysen såsom
      himlaljus i världen,
 16.  i det att I hållen fast vid livets ord.  Bliven mig så till
      berömmelse på Kristi dag, till ett vittnesbörd om att jag icke
      har strävat förgäves och icke förgäves har arbetat.
 17.  Men om än mitt blod bliver utgjutet såsom ett drickoffer, när
      jag förrättar min tempeltjänst och därvid frambär offret av eder
      tro, så gläder jag mig dock och deltager i allas eder glädje.
 18.  Sammalunda mån ock I glädjas och deltaga i min glädje.

 19.  Jag hoppas nu i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till
      eder, så att ock jag får känna hugnad genom det som jag då hör
      om eder.
 20.  Ty jag har ingen av samma sinne som han, ingen som av så
      uppriktigt hjärta kommer att hava omsorg om eder.
 21.  Allasammans söka de sitt eget, icke vad som hör Kristus Jesus
      till.
 22.  Men hans beprövade trohet kännen I; I veten huru han med mig har
      verkat i evangelii tjänst, såsom en son tjänar sin fader.
 23.  Honom hoppas jag alltså kunna sända, så snart jag har fått se
      huru det går med min sak.
 24.  Och i Herren är jag viss om att jag också själv snart skall få
      komma.

 25.  Emellertid har jag funnit det nödvändigt att sända brodern
      Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, tillbaka till eder,
      honom som I haven skickat hit, för att å edra vägnar överlämna
      åt mig vad jag kunde behöva.
 26.  Ty han längtar efter eder alla och har ingen ro, därför att I
      haven hört honom vara sjuk.
 27.  Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden, men Gud
      förbarmade sig över honom; och icke allenast över honom, utan
      också över mig, för att jag icke skulle få bedrövelse på
      bedrövelse.
 28.  Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, både för
      att I skolen få glädjen att återse honom, och för att jag själv
      därigenom skall få lättnad i min bedrövelse.
 29.  Tagen alltså emot honom i Herren, med all glädje, och hållen
      sådana män i ära.
 30.  Ty för Kristi verks skull var han nära döden, i det han satte
      sitt liv på spel, för att giva mig ersättning för den tjänst
      som jag måste sakna från eder personligen.

[1]  Eller: Haven i edert förhållande till varandra samma sinne som I
     haven i Kristus Jesus, vilken var till osv.