Bibeln / Paulus' brev till filipperna, 4 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Paulus' brev till filipperna, 4 Kapitlet

                    Förmaningar.  Tacksägelser till
                  filipperna för deras kärleksgåva.
                      Hälsningar och slutönskan.

  1.  Därför, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och
      min krona, stån fasta i Herren med detta sinne, I mina älskade.

  2.  Evodia förmanar jag, och Syntyke förmanar jag att de skola vara
      ens till sinnes i Herren.
  3.  Ja, också till dig, min Synsygus -- du som med rätta bär det
      namnet[1] -- har jag en bön: Var dessa kvinnor till hjälp, ty
      jämte mig hava de kämpat i evangelii tjänst, de såväl som
      Klemens och mina andra medarbetare, vilkas namn äro skrivna i
      livets bok.

  4.  Glädjen eder i Herren alltid.  Åter vill jag säga: Glädjen eder.
  5.  Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor.  Herren
      är nära!

  6.  Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar
      bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.
  7.  Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra
      hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

  8.  För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad
      rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad
      dygd heter, och allt som förtjänar att prisas -- tänken på allt
      sådant.
  9.  Detta, som I haven lärt och inhämtat och haven hört av mig och
      sett hos mig, det skolen I göra; och så skall fridens Gud vara
      med eder.

 10.  Det har varit för mig en stor glädje i Herren att I nu omsider
      haven kommit i en så god ställning, att I haven kunnat tänka på
      mitt bästa.  Dock, I tänkten nog också förut därpå, men I haden
      icke tillfälle att göra något.
 11.  Icke som om jag härmed ville säga att något har fattats mig; ty
      jag har lärt mig att vara nöjd med de omständigheter i vilka jag
      är.
 12.  Jag vet att finna mig i ringhet, jag vet ock att finna mig i
      överflöd.  Med vilken ställning och vilka förhållanden som helst
      är jag förtrogen: jag kan vara mätt, och jag kan vara hungrig;
      jag kan hava överflöd, och jag kan lida brist.
 13.  Allt förmår jag i honom som giver mig kraft.

 14.  Dock gjorden I väl däri att I visaden mig deltagande i mitt
      betryck.
 15.  I veten ju ock själva, I filipper, att under evangelii första
      tid, då när jag hade dragit bort ifrån Macedonien, ingen annan
      församling än eder trädde i sådan förbindelse med mig, att
      räkning kunde föras över »utgivet och mottaget».
 16.  Ty medan jag ännu var i Tessalonika, sänden I mig både en och
      två gånger vad jag behövde.  --
 17.  Icke som om jag skulle åstunda själva gåvan; nej, vad jag
      åstundar är en sådan frukt därav, som rikligen kommer eder
      själva till godo.
 18.  Jag har nu fått ut allt, och det i överflödande mått.  Jag har
      fullt upp, sedan jag av Epafroditus har mottagit eder gåva, »en
      välbehaglig lukt», ett offer som täckes Gud och behagar honom
      väl.
 19.  Så skall ock min Gud, efter sin rikedom, i fullt mått och på
      ett härligt sätt i Kristus Jesus giva eder allt vad I behöven.
 20.  Men vår Gud och Fader tillhör äran i evigheternas evigheter.
      Amen.

 21.  Hälsen var och en av de heliga i Kristus Jesus.  De bröder som
      äro här hos mig hälsa eder.
 22.  Alla de heliga hälsa eder, först och främst de som höra till
      kejsarens hus.

 23.  Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.

[1]  Synsygus betyder medhjälpare.