Bibeln / Paulus' brev till kolosserna, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Paulus' brev till kolosserna, 1 Kapitlet

                 Paulus hälsar de kristna i Kolosse,
                 tackar Gud för deras tro och kärlek,
                  beder för deras fortgående andliga
               tillväxt, vittnar om Kristus såsom Guds
               avbild, församlingens huvud och den som
               skaffar försoning med Gud; talar om vad
                 han själv har lidit för församlingen
                under förkunnandet av evangelii stora
                              hemlighet.

  1.  Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern
      Timoteus,
  2.  hälsar de heliga som bo i Kolosse, de troende bröderna i
      Kristus.  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader.

  3.  Vi tacka Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid för eder i
      våra böner,
  4.  ty vi hava hört om eder tro i Kristus Jesus och om den kärlek
      som I haven till alla de heliga;
  5.  vi tacka honom för det hopps skull, som är förvarat åt eder i
      himmelen.  Om detta hopp haven I redan förut fått höra, genom
      sanningens ord i det evangelium
  6.  som har kommit till eder, likasom det ock är att finna överallt
      i världen och där bär frukt och växer till, på samma sätt som
      det har gjort bland eder, allt ifrån den dag, då I hörden det
      och lärden i sanning känna Guds nåd.
  7.  Det var ju en sådan undervisning I mottogen av Epafras, vår
      älskade medtjänare, som i vårt ställe är eder en trogen Kristi
      tjänare;
  8.  det är också han som för oss har omtalat eder kärlek i Anden.

  9.  Allt ifrån den dag då vi fingo höra härom, hava vi därför, å vår
      sida, icke upphört att bedja för eder och bönfalla om att I mån
      bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig
      vishet och andligt förstånd.
 10.  Så skolen I kunna föra en vandel som är värdig Herren, honom i
      allt till behag, och genom kunskapen om Gud bära frukt och växa
      till i allt gott verk.
 11.  Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av
      kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt;
 12.  och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder
      skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i
      ljuset.
 13.  Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin
      älskade Sons rike.

 14.  I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder,
 15.  i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före
      allt skapat.
 16.  Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl
      som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och
      väldigheter i andevärlden.  Alltsammans har blivit skapat genom
      honom och till honom.
 17.  Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i
      honom.
 18.  Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är
      begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda.  Så skulle han i allt
      vara den främste.

 19.  Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom
 20.  och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet
      på hans kors hade berett frid.  Ja, genom honom skulle så ske
      med allt vad på jorden och i himmelen är.

 21.  Också åt eder, som förut voren bortkomna från honom och genom
      edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
 22.  också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska
      kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig
      heliga och obefläckade och ostraffliga --
 23.  om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att
      låta rubba eder från det hopp som tillbjudes oss i evangelium,
      det evangelium som I haven hört, och som blivit predikat bland
      allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har
      blivit.

 24.  Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som
      fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött
      måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp, som är
      församlingen.
 25.  Ty dennas tjänare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av
      Gud, som har blivit mig givet, att jag nämligen överallt skall
      för eder förkunna Guds ord,
 26.  den hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit
      fördold, men som nu har blivit uppenbarad för hans heliga.
 27.  Ty för dem ville Gud kungöra huru rik på härlighet den är bland
      hedningarna, denna hemlighet, vilken är »Kristus i eder, vårt
      härlighetshopp».
 28.  Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa
      och undervisa var människa med all vishet, för att kunna ställa
      fram var människa såsom fullkomlig i Kristus.
 29.  Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans
      kraft, som mäktigt verkar i mig.