Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap. 10: 9—16.
ståndelse, ställer sig sjelf utom
kristendomens område. Men alla, som erkänna de
nämda punkterna, ega de nödvändiga
förutsättningarna for den kristna tron, huru
mångskiftande deras åsigter i alla andra
punkter än må vara.
10. Ty med hjerta tror man
till rättfärdighet, men med mun
bekänner man till frälsning."^
* Paulus vill härmed icke säga, att tron
har en verkan och bekännelsen en annan.
Hans uttryckssätt är hebreiskt, och
meningen är: Genom hjertats tro vinnes
rättfärdighet och frälsning, när nämligen tron
är sann, så att hon visar sig i bekännelse.
11. Ty skriften säger:* Hvar
och en, som tror på honom, skall
icke komma på skam.**
Ps. 25: 3, 62: 6 f. 91: i följ.
* i Es. 28: 16. Jemför Rom. 9: 3 3.
** utan vinna frälsning.
12. Ty det är icke (någon)
åt-skilnad mellan jude och grek,*
ty en och densamme** är herre
öfver alla, rik till allaf dem, som
åkalla honom, ff
Ap. G. 15: 9. Rom. 3: 22, 2 9.
* Med dessa ord betonar Paulus
ytterligare uttrycket »hvar och en» i v. 11.
** nämligen Kristus. JemfÖr Fil. 2: 10,
Ap. G. 10: 3 6, Rom. 14: 9.
t Jemför Ef. 3: 8. Han är rik på nåd
och frälsning, så att det räcker till för alla.
tt Jemför 1 Kor. 1: 2, Fil. 2: 10 f.
13. Ty hmr och en som
åkallat herrens namn, han skall varda
frälst.*
* Detta ord står i Joel kap. 2: 32. Det
handlar hos profeten om Guds åkallande
men användes af Paulus om Kristi
åkallande. Deraf är klart, att Paulus tillägger
Kristus guddomlig tillbedjan. Se för
öf-rigt anm. till Ap. G. 2: 21, der apostelen
Petrus använder samma bibelspråk på
samma sätt som Paulus här.
14. H uru skulle de alltså *
åkalla den, som de icke hafva
trott på? Men huru skulle de
tro på den, som de icke hafva
hört?** Men huru skola de höra
utan någon, som predikar?
* När nu så är, att hvar och en, som
åkallar honom, skall varda frälst, huru
skulle de då kunna åkalla o. s. v. Paulus
framhåller här apostlaembetets
nödvändighet för att sedan visa, att det redan fylt
sin uppgift, så att de otrogna äro utan
ursäkt.
** Kristus framställes såsom den, som
talar genom evangelii forkunnare (jemför
Ef. 2: 17), och Paulus frågar: Huru skulle
de tro den, hvars tal de aldrig hört?
Somliga bibeltolkare fatta orden så: Huru skola
de tro på den, som de icke hört något
om? Denna uppfattning passar mycket
väl i sammanhanget, men den
öfverens-stämmer icke med grundtextens ordalag.
15. Men huru skulle de
predika, om de icke blifvit utsända?*
Såsom det är skrifvet:** Huru
ljufliga äro deras fötter, f som
förkunna evangelium om det
goda I ff
Nah. 1: 15.
* nämligen af Kristus. Se v. 17 och
anm. dertill. Jemför ock 1 Kor. 1: 17.
** i Es. 52: 7, som Paulus anför i
mycket förkortad form. Äfven judarnas
rabbiner fattade detta ställe såsom ytterst
handlande om förkunnelsen af den
frälsning, som Gud skulle gifva genom Messias.
I dess närmaste historiska betydelse
handlar det om frälsningen ur fångenskapen.
Jemför anm. till Matt. 3: 3, 21: 4 2.
f d. v. s. deras ankomst.
tf Med det goda menas allt godt, som
Gud gifver i sitt rike genom Messias.
16. Men icke alla* hafva
hörsammat evangelium.*^ Ty Esaias
säger:*** Herre, hvem har trottf
vår predikan ?tt
* d. v. s. alla judar; ty om judarnas
otro är här fråga.
** Kristus har nog sändt predikare, som
predikat. Men felet är, att de hörande icke
velat lyda förkunnelsen. Märk, huru
äfven här tron framställes såsom en lydnad.
Jemför kap. 1: 5, Dermed är ock
ytterligare betonadt, att judarnas fördömelse
icke berodde på ett ovilkorligt Guds beslut
utan på deras egen synd. Se anm. till
kap. 10: 21.
— 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
