Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till filipperna - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 4: 18 — 2 4.
Pauli bref till galaterna.
* då han var. Dermed syftar apostelen
på Kristi föruttillvaro.
** Motsatsen till Guds skepnad se v.
7: en träls skepnad. Den skepnad eller
form, under hvilken Kristus före sin
man-domsannammelse var till, var Guds
skepnad. Detta förutsätter, att han till
väsendet var Gud; ty endast den, som är Gud,
kan hafva en guddomlig tillvarelseform.
Guds skepnad är till sin beskaffenhet
herr-lighet (jemför Ebr. 1: 3, Joh. 17: 6),
t Grundtextens uttryck betyder
egentligen: ett röfvande. Detta åter kan
beteckna antingen sjelfva den handlingen,
att man roffar åt sig något, eller ock den
sak, som man använder till medel för att
kunna göra det. Här det senare, såsom
sammanhanget visar. Jemför 1 Tim. 6:
5, der apostelen talar om dem, som
betrakta gudaktigheten såsom ett
»förvärf-vande», d. v. s. såsom ett medel att
bereda sig vinning.
tt Kristi varande före
mandomsannam-melsen var likt Guds varande. Han var
icke samma person som Gud, fadern. Men
hans varande var likadant som faderns,
och hans skepnad eller formen för hans
varande var den samma som faderns.
Detta gudalika varande torde bäst kunna
uttryckas med frälsarens ord: Såsom
fadern har lif i sig sjelf, så har han äfven
gifvit sonen att hafva lif i sig sjelf (Joh.
5: 26; se anm. dertill). Der uttalas å ena
sidan, att sonen har guddomligt varande,
hvilket innebär, att han till väsendet är
Gud (Joh. 1: l), å andra sidan att han
har det såsom gåfva af fadern, hvarigenom
han är underordnad fadern (se Joh. 14:
2 8 och anm. dertill). — Att Kristus icke
betraktade sitt gudalika varande såsom ett
medel till rof, det betyder, att han icke
ville begagna sig deraf för att roffa åt
sig anseende, ära, makt, rikedom på
jorden o. s. v. Detta hade han ju kunnat
göra, om han uppträdt på jorden i
herr-lighet och majestät. Men han gjorde raka
motsatsen.
7. utan utblottade sig sjelf,*
hafvande tagit på sig** en träls
skepnad,*** vorden i menniskors
likhetf och i hållning ff funnen
såsom en menniska,f*
2 Kor. 8: 9. Matt. 20: 28. Rom. 15:
8. Gal. 4: 4.
lade af sig den Guds skepnad, i
hvilken han var. Sjelfva det gudalika varan-
det lade han deremot icke af. Det var
den guddomliga personen, som lade af den
guddomliga tillvarelseformen och antog en
menniskolik tillvarelseform. Personen
for-blef dervid den samme.
i det att han tog på sig
skepnaden icke af en mäktig herre
utan af en ringa träl, som kommer icke
för att tjenas utan för att tjena (Matt.
20: 28).
t sedan han antagit en mensklig
tillvarelseform. Guds son vardt en menniskas
son.
tt i sitt yttre framträdande och
beteende.
t* Man fann hos honom samma
åtbörder, tal, lefnadssätt, behof m. m. som hos
en vanlig menniska. Dock var
naturligtvis allt hos honom helgadt så som hos
ingen annan. Han kunde ock i likhet
med hvarje annan menniska blifva trött,
lida och dö.
8. ödmjukade sig sjelf,
vorden lydig* intill död, ja intill
korsdöd. **
Matt. 26: 4 2. Joh. 10: i7 f. Ebr. 2t
9, 5: 8, 12: 2.
* mot Gud.
som var den förskräckligaste döden.
Att lyda, när det icke medför uppoffring
och lidande, det är ännu ingen lydnad att
tala om. Korsdöden var det djupaste
djupet af förnedring, lydnaden intill
korsdöden var den högsta spetsen af lydnad.
Derför afslutades hans förnedring med
denna. — Ingenting kunde kraftigare äii
detta Kristi exempel mana de troende att
försaka sin egen fördel och i ödmjukhet
tjena hvarandra (v. 2—4).
9. Derför* har ock Gud
herr-ligen upphöjt** honom och
skänkt t honom det namn, som
är öfver hvarje namn,tt
Ps. 110: 1. Joh. 17: i följ. Ap. G.
2: 33. Ef. 1: 20 f. Rom. 8: 17. 2 Tim.
2: 12. Ebr. 2: 9.
^ till lön för denna lydnad.
Ordagrant: öfverupphöjt, d. v. s. på
ett öfvermåttan herrligt sätt, till högsta
ära och herrlighet upphöjt. Guds son
hade herrlighet hos fadern före
mandoms-annammelsen, Hans förherrligande efter
förnedringen bestod deri, att fadern
åter-gaf åt honom denna herrlighet. Detta var
hans lön, sedan han under förnedringen
— 330 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
