Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johannes första bref - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 3: 6 — 10.
Johannes första bref.
5. Och detta är det budskap,
som vi liafva liört af honom* och
förkunna för eder, att Gud är
ljus, ** och alls intet mörker är
i honom.-f
af Kristus.
** Gud är i anseende till sitt väsen ljus,
d. v. s. sanning och helighet.
t iutet osant, intet orent eller syndigt
finnes hos honom.
6. Om vi säga, att vi hafva
gemenskap med honom, och
vandra i mörkret, så ljuga vi* och
göra icke sanningen.**
1 Joh. 2: 4.
* då är det icke sant, hvad vi säga.
Att lefva i synd och hafva gemenskap med
den helige är alldeles omöjligt. Mörkret
kan icke hafva gemenskap med ljuset.
Den som skall hafva gemenskap med Gud,
måste vara honom lik.
** Den guddomliga sanningen ar icke
allenast rättesnöret för förståndets
omdöme utan ock regeln för det sedliga lifvet.
Hon tager i anspråk hela menniskans
väsende med alla dess krafter. Att göra
sanningen är således att i sitt lif och sina
gerningar låta sig regeras af den
guddomliga sanningen. Den som alltså lefver i
synd, och säger, att han har gemenskap
med Gud, han gör icke sanningen, utan
ljuger.
7. Men om vi vandra i ljuset,*
såsom han är i ljuset,** så hafva
vi gemenskap med hvarandra, ***
och Jesu, hans sons, blod,t
renar ff oss från hvarje sjnd.fff
Ebr. 9: f. 1 Petr. 1: 18 f. Upp. 1: 5.
• i sanning och helighet.
** Nyss förut har apostelen sagt, att
Gud är ljus, här åter säger han, att Gud är
i ljuset. Det som utgör Guds väsen, kan
äfven framställas såsom det, hvari han är
till och har sitt lifselement.
*** Vi, som så vandra, utgöra
allesammans ett. Emellan oss råder en
lifsge-menskap, som sammanbinder oss till en
enda kropp. Denna inbördes gemenskap
har sin grund deri, att vi alla stå i
lifa-gemenskap med fadern och sonen (v. 3).
Se ock Joh. 17: 21.
t Att här icke är fråga om Kristi blod
i lekamlig mening, det är klart deraf, att
apostelen talar om en andlig rening
Blodet står derför såsom uttryck för något
andligt. Hvad detta är, kunna vi se af 3
Mos. 17: 11, der det heter, att själen är
i blodet. Blodet är bärare af själen. Med
Jesu blod menas derför hans själ eller lif,,
hvaraf vi hafva blifvit delaktiga genom<
tron. Se anm. till Rom. 5: 9.
ff Apostelen säger icke: har renat^.
utan: renar. Ty detta renande är ett
allt-jemt fortgående arbete.
fff Somliga bibeltolkare tro, att med
reningen från synd menas syndernas
förlåtelse; andra åter hålla före, att här
åsyftas en verklig inre rening från synd. Det
senare är på grund af ordalydelsen utan
tvifvel att föredraga. I v. 9 göres ock
skilnad mellan syndernas förlåtelse och
reningen. Det Kristi lif, hvaraf den troende^
blifvit delaktig, utöfvar i honom ett
helgande inflytande. Och detta åsyftar
utrensandet af hvarje synd. Resultatet
deraf skall ock blifva, alt den troende till
slut står inför Gud fullkomligt ren och
helig.
8. Om vi säga, att vi icke hafve^
sjnd,* så bedraga vi oss sjelfva,**
och sanningen f är icke i oss.
1 Kon. 8: 46. Ordspr. 20: 9. Pred.
7: 21.
* Den i föregående vers omtalade
fortsatta reningen förutsätter, att vi hafva
synd. Ty der synden upphört att vara till
i oss, der måste naturligtvis reningsarbetet
i och med det samma upphöra, emedan
intet orent vidare finnes att aflägsna. Att
hafva synd är icke det samma som att
vandra i synd. Tvärtom göres en bestämd
skilnad emellan det ena och det andra, då
apostelen om samma personer säger, att
de hafva synd (v. 8), och att de vandra
i ljuset (v. 7). Att hafva synd är att vara
behäftad med synd. Endast om den
fullkomligt rene Kristus kan sägas, att synd;
icke finnes i honom (kap. 3: 5, 1 Petr..
2: 2 2).
** Det låter visserligen stort, när någon
säger, att han blifvit fullkomligt renad, så
att han icke vidare har någon synd. Att
sådana personer hafva uppträdt redan på
Johannes tid, det kan man sluta af hane;
ord här. Men huru hög denna bekännelse
än må vara, och huru mycket hon kan
synas lända till frälsarens pris, så har hon
dock det felet, att hon icke är sann utan
endast ett sjelfbedrägeri.
f den guddomliga sanningen, Guds ord.
Se anm. till v. 10.
— 546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
