Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 5 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus.
Kap. 5:
17-19.
17. I skolen icke mena,* att
jag har kommit för att upplösa
lagen eller profeterna.** Jag har
icke kommit för att upplösa, utan
för att fullborda,t
* Jesus framställer i v.
17-48 sitt
förhållande till den mosaiska lagen.
** d. ä. vad Grud genom Moses eller
profeterna budit. »Lagen och
profeterna» (Luk. 24: 27, Apg. 24: 14 m. fl.)
eller »lagen och profeterna och
psalmerna» (Luk. 24: 44) är den i det Nya
testamentet vanliga beteckningen av det
Gamla testamentets skrifter. Med lagen
menas då Mose fem böcker, med
’profeterna och psalmerna menas alla de
andra böckerna.
- För övrigt synes
av det följande sammanhanget, att
Herren med uttrycket »profeterna» här icke
avser profeternas förutsägelser (vilka ju
icke heller någon kunde tanka, att han
skulle upplösa) utan deras utveckling
av den mosaiska lagens hud. Jämför
kap. 7: 12: Allt vad I viljen, att
människorna skola göra eder, gören även I
så mot dem, ty detta är lagen och
profeterna. Sammalunda kap. 22: 40: På
dessa två buden (du skall älska Gud av
allt ditt hjärta och din nästa såsom dig
själv) hänger hela lagen och profeterna.
t fullborda d. ä. göra ännu
fullkomligare. »Kristus talar om det
uppfyllande, som sker med lärande, likasom han
med att ’upplösa’ menar icke att med
gärningar handla emot lagen utan att
med läran upphäva honom» (Luther).
Den av Kristus predikade sedeläran
(den kristna sedelagen) är icke blott en
utläggning utan en verklig fullkomning
av den mosaiska lagen. Denna
fullkomning består huvudsakligen i följande:
l:o) Det i lagen, som var av
oförgänglig natur, är i den kristna sedeläran
upptaget, 2: o) det, som var av tillfällig
och övergående natur, det, som rörde
allenast det gamla förbundets tid och
folk, såsom t. ex. ceremoniallagen och
den judiska borgerliga lagen, har den
kristna sedeläran låtit bortfalla, 3:o)
det, som behövt tilläggas, har hon
tilllagt, 4: o) det, som behövt skärpas, har
hon skärpt. Oriktigt har man därför
fattat Kristi ord, när man ofta ansett
dem vara riktade endast emot de
judiska skriftlärarnas ytliga uppfattning
av lagen, såsom ville Herren blott giva
en grundligare förklaring av honom,
än de hade givit. Nej, Kristi ord
innebära icke blott ett sådant beriktigande
av skriftlärarnas uppfattning utan ett
fullkomnande av lagen själv. Därför
säger han icke blott: »Så och så har
man fattat lagen, men det och det är
hans djupaste mening»; utan: »Så och
så är sagt till de gamla
- och därvid
nämner han även rena mosaiska bud
-
men jag säger eder» o. s. v., såsom av
de följande verserna synes. Den ny
tes-tamentliga uppenbarelsen står i alla
avseenden såsom en fullkomning över
den gammaltestamentliga. Den kristna
sedeläran är det fullkomliga uttrycket
för den rättfärdighet, som den mosaiska
lagen ytterst åsyftat.
18. ty sannerligen* säger jag
eder: Till dess att himmelen och
jorden hava förgåtts, skall alls
icke ett enda iota** eller ett
enda streck t från lagen förgås, till
dess allt har skett.tt
Luk. 16: 17. 21: 33.
* Märk, att detta i Kristi mun så
vanliga bedyrande (»sannerligen») icke
förekommer hos någon av apostlarna.
** Iota (eller jod) var den minsta
bokstaven i det hebreiska alfabetet.
Dess utseende är \
f Därmed menas streck eller drag,
som i den hebreiska skriften åtskilja
bokstäver, vilka annars likna varandra.
Sålunda likna t. ex. *1 och 1 (r och d)
n och tt (h och ch) varandra mycket
nära, endast ett obetydligt streck
skiljer dem åt.
ff Så orubblig är lagen, sådan den
är av Moses skriven och av profeterna
utvecklad, att icke en enda bokstav
(vore det ock den minsta), ja, icke ens
ett enda sådant där litet streck skall
falla bort från honom. Så länge jord
och himmel stå, skall han till alla (även [-.sina-]
{+•sina+} minsta) delar bestå, tills allt är
gjort, som han bjuder. Hans
allmängiltiga krav skola alltid stå kvar och
fordra att efterkommas. Och det är så
långt ifrån, att Kristus skulle upphäva
lagen, att han tvärt om skärper och
fullkomnar honom, vilket är raka
motsatsen till att upphäva. Detta står
ingalunda i strid med Pauli lära om en
kristens frihet från lagen. Ty just
därigenom är han fri från den
gammaltestamentliga lagen, att han i den
kristna sedeläran har en fullkomligare
lag, i vilken den gammaltestamentliga
lagens hela andliga innehåll nått sin
fulländning. Se 1 Kor. 9: 20 följ.
19. Vilken som alltså
upplöst* ett enda av dessa minsta
bud och lärt människorna så,
han skall kallas minst i himlar-
Testarn. Del I.
[–-]
{+—+} 17
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
