- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
78

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 15 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 15:
29-39. Evangelium enligt Matteus.

29. Och när Jesus hade gått
bort därifrån, kom han utmed
det Galileiska havet,* och han
steg upp på berget** och satt där,

* på dess östra sida, Mark. 7: 31.
** det därstädes befintliga berget.

30. Och till honom kommo
många folkskaror fram, havande
med sig halta, blinda, dövstumma,
krymplingar och mån^a andra
och kaetade* dem invid hans
fötter,** och han botade dem,t

Jes. 35: 5.

* Detta uttrycker den iver, med
vilken de skyndade att bringa sina sjuka
fram för Jesus.

*? ty såsom tillbedjande skulle de
ligga framför honom.

f Ett särskilt exempel omtalas av
Markus i kap. 7:
31-35.

31. så att folket förundrade
sig, när de sågo dövstumma
talande, krymplingar frieka och
halta gående och blinda .seende,
och de prisade Israels Gud.*

* vilken genom Jesus gjorde så väl
mot sitt folk. Folket förstod, att det
var Guds gärningar, som Jesus gjorde.
Det framhöll även Jesus själv mycket
ofta. Fadern är den, som gör
gärningarna (Joh. 14: 10).

32. M.en* Jesus kallade sina
lärjungar till sig och sade: Jag
varkunnar mig över folket, ty
det är redan tre dagar de hava
dröjt hois mig och hava intet att
äta,** och skilja dem ifrån mig
fastande vill jag icke, på det att
de icke må uppgivas på vägen.

Matt. 14: 19.

* Denna händelse omtalas även i
Mark. 8:
1-10.

** Vad de hade medfört, var
naturligtvis redan förtärt.

33. Och lärjungarna sade till
honom: Varifrån »skola vi* uti
en öken få så många bröd, att
(vi kunna) mätta så mycket folk ?

[–-]

{+—+} 78
-

* Det ligger i grundspråket tonvikt
på vi, såsom ville de säga: Icke är det
värt, att du i den saken vänder dig till
oss, ty var skulle vi skaffa bröd ifrån?
Om Herren själv ville göra samma
under nu, som då han spisade de fem
tusen, det kunde de icke veta.
- Att en
kristen en gång erfarit Herrens
underbara hjälp, hindrar icke, att han
en annan gång, då samma hjälp
be-höves, kan vara tvivlande. Man ser,
att lärjungarna, även sedan de varit
vittne till denna andra spisning,
likväl kort därefter i klentro undrade,
var de skulle få bröd för egen del (kap.
16: 7 ff.).

34. Och Jesus sade till dem:
Huru många bröd haven I ? Men
de sade: Sju och några få små
fiskar.

35. Och sedan han hade
befallt folket att lägga sig ned på
marken,

36. tog han de sju bröden och
fiskarna, och när han hade
tackat, bröt han och gav åt
lärjungarna, och lärjungarna (gåvo) åt
folkskarorna.

37. Och de åto alla och vordo
mättade, och det överblivna av
styckena upptogo de, sju korgar
fulla.

38. Men de, som åto, voro fyra
tusen män utom barn och
kvinnor.

39. Och när han hade skilt
folkskarorna ifrån sig, steg han
i båten och kom till Magadans*
gränser.

an var en (annars för oss
alldeles obekant) ort på västra sidan
om sjön Gennesaret. Markus nämner
Dalmanuta (Mark. 8: 10), också en för
oss obekant ort, sannolikt alldeles
intill Magadan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free