Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Matteus. Kap.
19:12-18.
26), men sådana förhållanden göra icke
saken.
- Att för övrigt Herren (och
efter honom Paulus) med dessa ord icke
velat giva ett för alla lärjungar
bindande bud, synes dels av orden själva,
dels därav att flera av hans egna
apostlar voro gifta.
13. Då* buros små barn**
fram till honom, på det att han
skulle lägga händerna på dem
och bedja,t men lärjungarna
näpste dem.tt
* Denna händelse berättas ock i
Mark.
10:13-16, Luk.
18:15-17.
** Lukas begagnar i sin berättelse
om denna sak ett ord, som egentligen
betyder foster i moderlivet (Luk. 1: 41,
44), sedan ock nyfödda barn, (Luk,
2: 12), dibarn (1 Petr. 2: 2).
f Emedan Jesus var en synnerligen
helig man, ansåg man, att hans bön
skulle vara synnerligen kraftig
(jämför Joh. 9:31, Jak. 5:16). Även till
synagogföreståndare plägade man föra
små barn, på det att de skulle bedja
över dem.
ff nämligen dem, som framburo
barnen (Mark.). De menade, att dessa små
barn, som ingenting förstodo, icke
kunde hava någon välsignelse av
Herrens handpåläggning, och att det därför
endast var att onödigt besvära Herren,
om man förde dem till honom. Men
Jesus vart misslynt över deras tilltag,
berättar Markus.
14. Men Jesus sade till dem:
Lämnen de små barnen och
hindren dem icke att komma till mig,
ty himlarnas rike tillhör dem,
som äro sådana.*
Matt. 18: 3.
* d. v. s. det tillhör alltså i första
rummet de små barnen själva, sedan
ock de uppväxta, vilka äro till sinnet
så beskaffade som dessa barn. Både
Markus och Lukas berätta, att Herren
tillagt, att den, som icke mottager
Guds rike såsom ett litet barn, aldrig
skall inkomma där. Och tänk, huru
orimligt det då vore att förvägra dessa
små barn den välsignelse, som deras
föräldrar begärde åt dem!
15. Och när han hade lagt
händerna på dem,* gick han
därifrån.
* Jesus lade händerna på dem icke
blott såsom ett tecken utan såsom ett
medel för välsignelsens givande.
Hand-påläggningen - likasom andra nytes-
tamentliga heliga handlingar
- fram-ställes aldrig såsom endast en
sinne-bildlig handling, varigenom något
andligt betecknas, utan alltid såsom en
nå-deshandling, varigenom något andligt
gott, en Guds kraft till kroppens eller
själens helbrägdagörelse, ja även den
helige Anden själv och hans gåvor
meddelas. Se därom 1 Mos. 48: 14, 5
Mos. 34: 9, Apg. 5: 12, 6:6, 8: 15 1, 1
Tim. 4: 14. Frälsarens handling vid
detta tillfälle visar, att de små barnen,
utan att de själva förmådde fatta
handlingens betydelse
- ja utan att
apostlarna förmådde fatta den
- voro
mottagliga för den andliga välsignelse,
som han genom denna handling hade
att giva.
16. Och se,* en ensam man
kom fram** till honom och sade:
Lärare, vad gott skall jag göra,
på det att jag må få evigt liv?t
* Denna berättelse omtalas även i
Mark. 10:
17-31, Luk. 18:
18-30.
** Han gick fram ensam ur hopen.
Enligt Lukas skall det hava varit en
föreståndare för en synagoga. När han
kom fram, föll han på knä (Mark.). Det
visar, att han var i allvarlig nöd, och
nöden förtog blygseln.
f Han hade vinnlagt sig att göra
gott, men hade aldrig blivit viss. Nu
ville han veta, vad för ett särskilt
gott han skulle göra för att vara viss
om evigt liv.
17. Men han sade till honom:
Varför frågar du mig om det
goda? En onda är den gode.*
Men om du vill inkomma i livet,
så håll buden.**
* Vad som är gott, borde du veta
utan att fråga. Den gode är endast en
(nämligen Gud), och det goda endast
ett, nämligen att göra hans vilja.
** ty i dem är Guds vilja uttryckt.
Emedan mannen trodde sig äga kraft
att själv göra, vad som fordrades,
hänvisade Herren honom till egna
gärningar.
18. Vad för bud?* sade han.
Men Jesus sade: Det (budet): Du
skall icke dräpa, du skall icke
göra hor, du skall icke stjäla, du
skall icke bära falskt vittnesbörd;
2 Mos. 20: 12 f. 5 Mos. 5: 16 f.
* Ordagrant: hurudant? Mannen
väntade nämligen att få höra några
bud av alldeles särskild beskaffenhet
Nya Testarn. Del I.
[–-]
{+—+} 97
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
