Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Matteus - 25 Kapitlet - 26 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
25.46-26:1. Evangelium enligt Matteus.
finnes till; och människan kan icke
undgå att mer eller mindre erfara
detta misshag, så länge hon är till och
befinner sig i synden. Se här en bild:
Om min arm vrides ur led, erfar jag
en häftig smärta i densamma. Denna
smärta är ett uttryck därav, att min
arm befinner sig i ett orätt
förhållande till kroppen, för vilken han är
skapad. Däri ligger visserligen en eggelse
för mig att låta vrida armen rätt igen.
Men om det icke sker, fortfar smärtan.
Gud har så inrättat kroppen.
- Människan är skapad för Gud; genom
synden har hon kommit i orätt
förhållande till honom. Endast under
förutsättning av sinnesändring och
rättfärdig-görelse kan hon undgå att till sin egen
pina erfara Guds misshag över synden.
När en gång en sådan sinnesändring
icke vidare är möjlig, blir pinan
ändlös. Detta är fördömelsens tillstånd
såsom en utveckling och fulländning av
syndens tillstånd.
Ordet evig, som här förekommer
både om straffet och om livet, kan icke
fattas i annan bemärkelse om det ena
än om det andra. Straffet är evigt i
samma bemärkelse, som livet är evigt.
Det grekiska ord (alcoviog), som i
grundtexten begagnas för att uttrycka »evig»,
är härlett från ett annat ord, som heter
alcov. Detta betyder egentligen
tidrymd (längre eller kortare), livstid,
tidsålder; sedan ock evighet, såsom den
grekiske filosofen Aristoteles förklarar
det av a el tov= alltid varande. I det
Nya testamentet betecknar det vanligen
tidsålder och begagnas både om den
närvarande och den tillkommande
tidsåldern. Sedan användes det ock både
i ental och flertal för att utmärka
evighet, ändlöshet. Det förra är i synnerhet
vanligt hos Johannes. Se Joh. 4: 14,
6:51, 58, 8:35, 10:28, 11:26, 12:34,
14: 16. Exempel på det senare se Eom.
1: 25, 9:5, 11: 36, Gal. 1: 5. Uti Luk.
1: 33, där det ock förekommer,
förklaras det såsom ändlöshet, då det heter:
Han skall vara konung över Jakobs
hus till tidsåldrarna, och på hans rike
skall icke vara någon ände.
Det härledda egenskapsordet aitoviog
betyder: beständig, evig, alltid
varande. Denna betydelse har det ock
överallt i det Nya testamentet. I Rom 16:
25, 2 Tim. 1: 9, Tit. 1: 2 begagnas det
om eviga, förgångna tider, därvid
ordet »evig» oegentligt säges om
ofantligt långa tidrymder, alldeles såsom vi
stundom i vårt språk oegentligt säga
»oändliga tidrymder», när vi vilja ut-
märka tidrymder av ofantlig
utsträckning. Men utom på dessa tre ställen
syftar det alltid i det Nya
testamentet på det tillkommande och utmärker
då det i tidsutsträckning oändliga. I
denna betydelse säges det först om Gud,
den evige Guden (Rom. 16: 26), om
hans kraft och ära (1 Tim. 6: 16), om
Anden (Hebr. 9: 14); vidare om de
frälsningsförmåner, som äro de troende
beredda genom Kristus, såsom den eviga
frälsningen (Hebr. 5: 9, 9: 12), det
eviga arvet (Hebr. 9:15, varmed må
jämföras 1 Petr. 1: 4, där detta arv kallas
oförgängligt), den eviga härligheten (2
Kor. 4: 17, 1 Petr. 5: 10), det eviga
hemmet i himlarna (2 Kor. 5:1), det
eviga riket (2 Petr. 1: 11), det eviga
livet (Matt. 19: 16, Joh. 3: 16, Rom. 6:
23 o. s. v.). Dessa frälsningsförmåner
kallas i 2 Kor. 4: 18 för de osynliga
tingen, och aposteln säger, att de äro
eviga i motsats mot de ting, som vara
blott en tid och sedan upphöra, vilket
visar, att han med »evig» menar
detsamma som aldrig upphörande.
I betraktande av allt detta kan man
i uttrycket evig tuktan här (v. 46)
ävensom i uttrycket evig eld i v. 41
icke utan äventyr inlägga någon annan
betydelse än ett i oändlighet
fortfarande straff. Se ock 2 Tess. 1: 9. Huru
tilltalande för den mänskliga känslan
den läran än må vara, att ingen evig
fördömelse finnes, utan att alla till sist
skola frälsas, så är hon dock icke
förenlig med Frälsarens ord i denna text.
Frälsning är möjlig, så länge
sinnesändring är möjlig. Denna möjlighet
kan för somliga upphöra redan i denna
tiden (se till kap. 12: 31). Den kan
för andra under vissa förutsättningar
sträcka sig utöver denna tiden (se 1
Petr. 3: 19, 20, 4: 6). Men möjligheten
av en sinnesändring efter den
messian-ska domen vet bibeln icke om, och
därför vet hon icke heller om en frälsning
efter denna dom.
26 Kapitlet.
Jesus förutsäger åter sitt lidande (v.
1-2).
Fiendernas överläggning om hans gripande (v.
3_5). Jesus smörj es av Maria och förutsäger
därvid åter sin död (v.
6-13). Judas Iskariot
går bort och lovar överlämna Jesus i
fiendernas händer (v.
14-16). Jesus sänder lärjungar
för att tillreda påskalammet (v.
17-19), firar
påskmåltid med dem (v.
20-25), instiftar
nattvarden (v.
26-29), går ut till Oljeberget,
förutsäger under vägen Petrus’ förnekelse och de
andras flykt (v. 30-35), lider i Getsemane (v. 36 [–46),-]
{+—46),+} gripes och bortföres (v.
47-56), föres till
Kaifas (v.
57-58), står till rätta inför Rådet
(v. 59-68). Petrus’ fall och ånger (v.
69-75).
Och* det skedde, när
Jesus hade slutat alla desea
[–-]
{+—+} 140
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
