Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas. Kap. 7:
41–46.
nan. Ty inför Gud är ingen åtskillnad
{Rom. 3:22 t). Utan han talar efter
det allmänna föreställningssättet,
vilket ock var gemensamt för både
kvinnan och Simon. Enligt detta
föreställningssätt var naturligtvis Simon
mycket mindre syndig än kvinnan. Märk,
huru Jesus sänker sig ned till Simons
egen ståndpunkt för att just på denna
ståndpunkt kunna krossa honom desto
kraftigare. Se anm. till kap. 15: 32.
Hade Herren i stället tagit sig för att
visa Simon, att han inför Gud var lika
brottslig som kvinnan, så hade han
skjutit över Simons huvud. Det hade
gått så högt över Simons begrepp, att
han icke hade känt sig träffad därav.
42. När de icke hade att
betala,* så efterskänkte** han för
dem bägge.t Vilken av dem skall
alltså älska honom mer %
* Hos människan finnes ingenting,
varmed hon kan gottgöra sin synd. Den
yttre skada, som hon möjligen gjort,
må kunna betalas, men synden själv
kan icke betalas.
** Om betydelsen av grundtextens
ord se anm. till kap. 7: 21. Att förlå
telsen liknas vid efterskänkandet av
en penningeskuld, därom se anm. till
Matt. 18: 32, 34.
t Med dessa ord vill Herren alls
icke hava sagt, att Simon i
verkligheten hade syndernas förlåtelse, såsom
han ock icke i det föregående velat
hava sagt, att Simon i verkligheten var
mindre brottslig än kvinnan. Utan
han talar även här efter det allmänna
föreställningssättet och Simons egen
tanke. Ty att en from farisé hade
syndernas förlåtelse, då han ju icke hade
så många synder att förebrå sig, det
var för Simon självklart.
43. Simon svarade och sade:
Jag förmodar den, som han
efterskänkte mer. Men han sade
till honom: Katt dömde du.*
* Ju djupare någon känner
för-skräekligheten av de synder, för vilka
han fått förlåtelse, desto innerligare
älskar han. Stora synder kräva stor
förlåtelse, och stor förlåtelse föder stor
kärlek.
44. Och sedan han vänt sig
till kvinnan, sade han till Simon:
Ser du denna kvinna ? Jag har
kommit in i ditt* hus. Vatten
har du icke givit (mig) till mina
fötter,** men denna har med sina
tårar vätt mina fötter och med
sitt hår torkat av dem.
1 Mos. 18: 4.
* Det ligger i grundtexten tonvikt
på ordet ditt. Om det hade varit i en
annans hus, så hade det ju icke varit
något att säga därom, att Simon icke
gjorde, vad han nu försummade. Men
så mycket mer bjärt framstår
kvinnans gärning genom detta. Ty vad hon
gjorde, det gjorde hon icke i sitt hus
(där det hade varit mindre underligt)
utan i en annans hus. Herren
framställer i de följande orden olikheten
mellan Simon och kvinnan i flera
bjärta motsatser, därvid kvinnan
berömmes för att göra, icke allenast vad
Simon mot förväntan underlåtit, utan
ännu mycket mer, och det över all
förväntan. Av Simon hade man kunnat
vänta, att han skulle giva Herren
vatten till att tvätta fötterna, att han
skulle kyssa honom på munnen, att
han skulle smörja honom med olja.
Allt detta hade Simon försummat. I
motsats däremot hade kvinnan själv
tvättat hans fötter, och det icke med
vatten utan med tårar; hon hade kysst
icke hans mun utan hans fötter, och
det icke en gång utan upprepade
gånger; hon hade smort icke hans huvud
utan hans fötter, och det icke med olja
utan med smörjelse. Detta var att i
grund krossa Simon.
** Herren förebrår icke Simon, att
han icke hade tvättat hans fötter, utan
endast att han icke givit honom vatten
att själv tvätta dem med.
- Det var
icke allmän sed, att gäster tvättade
sina fötter före måltiden, utom när de
kommo resande. Därför visar den
förebråelse, som här gives åt Simon, att
Herren kom resande till staden, när
han av Simon inbjöds till måltid. Att
för övrigt gäster plägade själva tvätta
sina fötter i vatten, som av värden
framsattes för dem, därom se 1 Mos.
18:4, Dom. 19:21. Endast i
utomordentliga fall tvättade värden (eller
värdinnan) själv deras fötter. Se 1 Sam.
25: 41.
45. En kyss har du icke givit
mig, men denna har från den
stund, jag kom in, icke upphört
att ivrigt kyssa mina fötter.
46. Med olja har du icke smort
mitt huvud, men denna har med
smörjelse* smort mina fötter.
Nya Testarn, Del I.
[–-]
{+—+} 289
-
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
