- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny översättning med förklarande anmärkningar av P. Waldenström, fjärde upplagan, 1921. Första delen /
288

(1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 7 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 7:
35-41.

Evangelium enligt Lukas.

* Hos Matteus lyda orden sålunda:
Visheten har blivit rättfärdigad av sina
verk. Det ena går i grunden på ett ut
med det andra. Vishetens barn äro de,
som anammat den gudomliga
sanningen till andlig och lekamlig
helbrägda-görelse, Men att de blivit vishetens
barn, är vishetens eget verk.
Vishetens barn rättfärdiga sanningen på det
sätt, att de genom lydnad för henne i
ord och handling vittna och bevisa, att
hon är den rätta, gudomliga visheten.
Och detta göra de alla.

36. Men* en av fariséerna**
bad honom, att han skull-e äta
med honom; och han gick in i
fariseens hus och lade sig till
bords,

* Den här följande händelsen
omtalas endast av Lukas.

** Han hette Simon {v. 40). Han
var icke en farisé av det vanliga, mot
Jesus så bittert fientliga slaget, vilket
hans bjudning visar. Att han dock
icke höll honom för en profet eller i
allmänhet aktade honom synnerligen
högt, synes av v. 39,
44-46.

37. och se, en kvinna, som
var en synderska i staden,* och
som hade fått veta, att han låg
till bords i fariseens hus, tog ett
alabasterkärl mod emörjelse

* d. v. s. som i den staden bedrev
otukt.
- Vad för en stad det var, är
obekant. En gammal arvsägen
förmäler, att staden varit Magdala, och att
synderskan varit den i Jesu historia
sedan så bekanta Maria från Magdala.
Se dock anm. till kap. 8: 2. Att hon
redan var en omvänd kvinna samt kom
till Jesus vid detta tillfälle icke driven
av syndanöd utan av kärlek, synes av
v.
42-47. Huru hon blivit omvänd,
säges icke. Men att det skett alldeles
nyss, därom vittnar l:o) hela hennes
beteende, vilket gör det sannolikt, att
detta var hennes första personliga
sammanträffande med Jesus; 2:o) den
omständigheten, att hon i staden ännu
icke var känd som en lärjunginna åt
Jesus utan endast såsom sköka, vilket
v. 39 visar; 3:o) Herrens slutord till
henne i v. 50. Se anm. till denna vers.

38. och ställde sig bakom vid
hans fötter,* gråtande, och
be-gynte med tårarna väta hans fot-

ter och torkade av dem mod
håren på sitt huvud och kysste
ivrigt** hans fötterf och smorde
dem med smörjeisen.

* Enligt de gamlas sed låg man till
bords på soffor, som stodo med ena
ändan mot bordet, med den andra utåt
golvet. Man stödde sig med vänstra
armen mot soffdynan och tog maten
med den högra. När kvinnan stod
bakom Jesus, stod hon alltså vid hans
fötter.

** Ordagrant: nedkysste
- alldeles såsom vi säga: »ta ned någon med
kyssar*. Se anm. till Matt. 26: 49,
Luk. 15: 20.

f Jesus låg barfota. Det var sed att
taga av sig skodonen (sandalerna), när
man gick in i ett hus. Att kyssa
någons fötter var ett uttryck av djupaste
vördnad och innerligaste hängivenhet.

39. Men när fariseen, som
hade bjudit honom, fick ee det,
talade han inom sig själv,
sägande: Den här*
- om han vore en
profet, så visste han, vem och
hurudan kvinnan är, som rör vid1
honom, att hon är en synderska.**

Luk. 15: 2.

* Alldeles på samma sätt begagna
vi ofta i svenskan ordet: »den här» för
att uttrycka ringaktning eller t. o. m.
djupt förakt (jämför anm. till Matt.
27:47).

** Fariseen tänkte: Visste Jesus, att
hon är en synderska, så skulle han
icke tillåta, att hon rörde vid honom.
Men nu synes det, att han icke vet
det, och då kan han icke vara någon
profet. Ty vore han en profet, så skulle
han veta, vem hon är. Att emellertid
Jesus visste, både vem kvinnan var,
och vem Simon var, visade sig strax.

40. Och J»esus svarade och
sade till honom: Simon, jag har
nå^ot att säga dig. Men han
eade: Lärare, säg!

41. En långivare hade två
gäl-denärer. Den ene var skyldig
honom fem hundra denarier,* men
den andre femtio.**

* Denarien var ett mynt,
motsvarande vid pass 60 öre.

** Med denna liknelse vill Herren
icke säga, att Simon i verkligheten
inför Gud var mindre brottslig än kriu-

[–-]

{+—+} 288
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1921/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free