Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 15 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas. ____Kap.
15:29-32.
** Det ligger tonvikt på ordet mig.
såsom ville han säga: Mig, som skulle
hava förtjänat det, o. s. v.
t En killing aktades mycket
värdelös. Men, säger sonen, icke ens en
killing har du givit mig.
ff Vad jag åstundat, har varit en
ädel glädje: icke en glädje bland
skökor utan en glädje i kretsen av goda
vänner. Men icke ens den glädjen har
du unnat mig. Den äldre sonen had-e
i sin tjänst alltid känt sig såsom en
glädjelös träl.
30. men när den där* din
son,** som har förtärt dint
förmögenhet med skökor, 11 har
kommit, så har du slaktat åt
honom den gödda k al ven. t*
* Uttryck av förakt. Se anm. till
kap. 7: 39.
** Han gitter icke att säga: min
broder. Så stor är hans förtrytelse.
f Det ligger i grundtexten tonvikt
på ordet din: han har förtärt icke sin
utan din förmögenhet.
tt icke med goda och sedliga vänner.
t* icke en tarvlig killing, utan det
bästa, som fanns i huset.
31. Men han sade till honom:
Barn,* du är alltid med mig,
och allt mitt är ditt;**
* Uttryck av hjärtlig ömhet. Se
anm. till Matt. 9: 2.
** Sedan din yngre broder tagit ut
sin arvedel ur boet, är du ju ensam
ägare till allt, vad jag har kvar.
32. men fröjdas och glädjas
måste man, ty denne din broder*
var död och har blivit levande,
(var) förlorad och har blivit
funnen.**
* Sonen hade undvikit att säga:
min broder, men fadern framhåller för
honom, att den av honom föraktade
mannen ändå var hans broder.
** Liknelsen om den förlorade sonen
är så väl i det stora hela som ock i de
fint tecknade enskildheterna en av de
mest fulländade liknelser, som finnas i
den heliga skrift. Dess syfte är tydligt.
Herren vill skildra gången av en
syndares förnedring och upprättelse, Guds
Överflödande nåd och de verkheligas
förtrytelse. Efter detta syfte måste ock
hela liknelsen fattas. Vid varje
tillämpning av enskildheter i en liknelse måste
nämligen alltid liknelsens huvudsyfte
fasthållas såsom den ledande tråden,
och utöver detta får ingen liknelse
pressas. Enligt denna regel måste l:o)
varje tillämpning av enskildheter i
strid mot liknelsens huvudsyfte
förkastas såsom oriktig, och 2:o) varje
tillämpning av enskildheter utöver
detta huvudsyfte endast med stor
varsamhet göras och då aldrig anses såsom
en tolkning utan endast såsom en för
den uppbyggliga predikan tillåten
användning (se anm. till Matt. 25: 13).
En tillämpning av enskildheter i
strid mot liknelsens huvudsyfte är det
att anse den äldre brodern såsom bild
av en verkligen from och gudfruktig
människa. Liknelsens upprinnelse och
hela dess anläggning visa tydligt, att
Herren i den äldre brodern tecknar en
självrättfärdig människa, som väl
allvarligt vinnlagt sig eller, rättare sagt,
trälat för att göra Guds vilja men
aldrig haft någon glädje i den tjänsten
och nu ondgöres över Guds stora nåd
mot syndare. Representanter för detta
slag av gudaktighet voro fariséerna,
vilka genom sitt knorrande gåvo
uppslaget till hela liknelsen (v. 2). Att
Herren i v. 31 låter fadern säga till den
äldre sonen: »Barn, du är alltid med
mig, och allt mitt är ditt», därmed vill
han icke skildra den av honom
åsyftade människans verkliga andliga
ställning. Ty om så vore, då skulle ju den
återkomne och omvände syndaren icke
hava något arv alls att få, eftersom allt
tillhörde den andre. Utan han vill
skildra den ställning, som dessa
män-nisJcor tillmäta sig själva, då de tro sig
genom sin självrättfärdighet vara
självskrivna arvingar till Guds rike med
uteslutande av alla »publikaner och
syndare». Därmed träffar ock Herren
fariséerna rätt i hjärtat (se kap. 18: 11 [–12).-]
{+—12).+} Han sänker sig i sin skildring
ned till deras egen ståndpunkt och
låter densamma för ögonblicket gälla
såsom den rätta» Och han gör det för att
just på denna ståndpunkt kunna desto
kraftigare krossa dem (se anm. till kap.
7:41).
En tillämpning i strid mot liknelsens
huvudsyfte är det ock att i den äldre
brodern se en bild av judarna, i den
yngre en bild av hedningarna, så ock,
att i de bägge bröderna se en självfrom
jude å ena sidan och en i synd
förfallen jude å den andra. »Publikanerna
och syndarna» (v. 1), vilka gåvo ämne
till den yngre sonens bild, kunde vara
både judar och hedningar (jämför Gal.
2: 15, där judar och syndare sättas
[–-]
{+—+} 335
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
