Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Lukas - 22 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Evangelium enligt Lukas
Kap.
22:34-38.
34. Men ham satte: J<ag säger
dig, Petrus:* Tuppen skall icke
gala i dag, till dess du tre
gånger har nekat att känna mig.
* Detta är det enda ställe i Nya
testamentet, där Herren tilltalar Petrus
med namnet Petrus. Ehuru han redan
vid hans kallelse till lärjunge hade
givit honom detta namn, tilltalade han
honom dock regelmässigt med namnet
Simon. Såväl i betraktande av detta
allmänna förhållande, som särskilt med
avseende därpå, att han alldeles nyss
tilltalat honom med namnet: Simon,
Simon (v. 31), måste man antaga, att
det är med särskilt eftertryck, som han
här emot sin vana begagnar namnet
Petrus såsom tilltalsord. Och
förklaringen är lätt att finna. Det är med
det djupa vemodets eftertryck, som
Herren vid förutsägelsen av Petrus’ fall
tilltalar honom just med det namn, som
innebär, att hänt skulle vara ett
hälleberg (Matt. 16: 18)
- ett berg av
vilket man kunde vänta, att det skulle
stå trots alla stormar.
35. Och* han sade till dem:
Kär jag sände eder ut utan
penningpung och rensel och skor,
icke haven I väl lidit brist på
något? Men de sade: Intet.
* Det, som innehålles i v.
35-38,
förekommer endast hos Lukas.
36. Men han sade till dem,:
ISTu* däremot, den som har
penningpung, han tage honom (med
sig),** likaledes ock remsel; och
den som icke har,t han sälje sin
mantel och köpe ett svärd ;tt
* Nu skulle den i kap. 9:3, 10:4
givna föreskriften icke vidare gälla.
Föreskrifter, som äro givna för
särskilda personer, tillfällen eller
förhållanden, äga icke en allmängiltig
betydelse. Under andra förhållanden skulle
deras tillämpning vara fördärvlig. En
annan föreskrift av tillfällig natur,
som Heren gav sina lärjungar vid
deras första utsändning, kan läsas i Matt.
10: 5 f.
** Numera fån I icke räkna på en
sådan gästfrihet, som skulle göra det
överflödigt för eder att föra mynt med
eder. Ty nu stunda andra tider, än när
jag först sände eder ut.
f d. v. s. den som icke har
penningpung eller ränsel.
tt Så nödvändigt är det att hava
svärd, att var och en må förse sig
därmed. Den som har pung och ränsel,
han köpe för sina penningar ett svärd;
den som ingen pung eller ränsel har,
han må då sälja sin mantel och
sålunda bereda sig medel att köpa ett
svärd. Att Herren dock med dessa ord
icke menar, att lärjungarna skulle
bruka det lekamliga svärdet, det ses av v.
38. Jämför ock Matt. 26: 52. Han vill
endast livligt framhålla, att de
hädanefter skola göra sig beredda på
fientligt motstånd från världens sida emot
deras verksamhet. Såsom ville han
säga: »Edert liv skall hädanefter bliva
ett liv av kamp och strid.» De hade i
sin föregående verksamhet för ett efter
messiasriket väntande folk förkunnat
detta rikes närhet; och därunder hade
de gjort andra erfarenheter, än de
hädanefter skulle få göra, då de skulle
predika, att den korsfäste Jesus var
Messias. Jämför anm. till Matt. 16:20.
37. ty jag säger eder, att
detta, som är skrivet, måste*
fullkomnas på mig, nämligen: Och
bland laglösia’ vart han räknad.**
Ty även det, som rör mig, har en
ände.t
* enligt Guds rådslut.
** Dessa ord stå i Jes. 53: 12.
Herren tillämpar dem på sitt sista lidande.
f d. v. s. Ty även mitt liv, min
verksamhet o. s. v. har nu hunnit sin ände,
ehuru I icke viljen tro det.
- Att
Herren säger även, det kan hava skett
antingen i motsats mot andra människor:
»Det går med mig, såsom med varje
annan människa, till änden», eller ock
i motsats mot den i Jes. 53 omtalade
Guds tjänare: »Såsom det gick till
änden med honom, så går det ock till
änden med mig.»
38. Men de sade: Herre, se,
här äro två svärd.* Men han
sade till dem: Det är tillräckligt.**
* Lärjungarna fattade Herrens ord
om svärdet bokstavligt och visade
därför på, att de redan hade två. Av dessa
två bar Petrus det ena (v. 50). Hade
lärjungarna alltid haft dessa svärd?
Eller hade de köpt dem för dagen för
att sätta sig i säkerhet emot alla
möjliga händelser? Det senare är
sannolikast. Deras ord till Herren tyckas
nämligen antyda, att de nu för första
gången visade honom, att de hade svärd.
** Med dessa ord antyder Herren
på ett ironiskt sätt, att lärjungarna
[–-]
{+—+} 373
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
