Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
10:16-22. Evangelium enligt Johannes.
icke bliva judar, utan judar och
hedningar skola samlas till en enda hjord i
den kristna församlingen.
[-?f*-]
{+¦f*+} Uppfyllelsen av detta ord fortgår
oupphörligt i den kristna missionen,
tills hedningarnas fullhet inkommit och
hela Israel blivit frälst (Rom. 11: 25
följ).
17. Fördenskull älskar
Fadern mig,* emedan jag låter min
själ, på det jag skall taga henne
igen.**
* Fadern älskar Sonen av evighet.
Frälsaren vill därför icke säga, att
Faderns kärlek till honom beror på hans
verk, utan endast att detta hans verk
är föremål för Guds välbehag. På
samma sätt säges t. ex., att Gud älskar en
glad givare, d. v. s. att Gud har behag
därtill, att man giver med glädje
o. s. v.
** Herren lämnar sin själ för att
taga henne igen och sålunda i sitt
upp-höjelsetillstånd fullfölja sitt herdeverk,
ända tills han nått det i v. 16
framställda målet.
18. Ingen tager henne ifrån
mig, utan jag låter henne av
mig själv.* Makt** har jag att
låta henne,t och makt har jag
att taga henne igen.tt Detta
budt* har jag fått av min Fader.
* Märk, med vilken kraft Herren
här framhåller frivilligheten i sin
s j älvuppoffring.
** Det grekiska ordet i grundtexten
betecknar fullmakt, bemyndigande. Se
anm. till kap. 1: 12.
t Att självvilligt låta sin själ är
synd. Men Herren hade bemyndigande
därtill av Gud, och då gjorde han det
efter Guds vilja frivilligt.
[-.f-f-]
{+•f-f+} I Nya testamentet läres överallt,
att det är Fadern, som uppväckt
Kristus. Däremot strider icke heller detta
ställe, då här säges, att Kristus själv
tager igen sin själ. Han gör det
nämligen genom den makt, som Fadern
giver honom. Se även anm. till kap. 2:
19. Uppväckelsen blir således även här
ytterst Faderns verk. Han återgiver,
och Sonen återtager. Frivilligheten i
återtagandet utesluter lika litet
Faderns verk till hans uppväckelse, som
frivilligheten i utgivandet utesluter
judarnas verk till hans dödande.
f* att utgiva min själ och att taga
henne igen. På detta hud vilar hans
fullmakt. Varje bud innebär ock
fullmakt att göra, vad budet innehåller.
Märk, huru Herren tillskriver Fadern
allt och frivilligt gör Faderns bud i
allt med den fullmakt, som Fadern
giver honom just i budet. Detta
tillvinner honom Faderns välbehag.
19. Åter vart en söndring
ibland judarna* för dessa ords
skull.
Joh. 7: 43.
* Med judarna menas de i kap.
9: 40 omtalade fariséerna.
Evange-listen kallar dem här judar med
avseende därpå, att de hörde till det mot
Jesus fientliga judepartiet. Se anm.
till kap. 1: 19.
20. Många av dem sade alltså:
Han har en ond ande och är
vansinnig;* varför hören I
honom?**
Joh. 7: 20, 8:48, 52.
* De besatta voro ofta vansinniga.
** Vad gagn haven I därav?
21. Andra sade: Dessa ord
äro icke av en, som är besatt;
icke kan väl en ond ande öppna
blindas ögon?*
Joh. 9: 32.
* Några bland fariséerna hade
således blivit träffade av hans ord och
hans gärning. Dock kommo även dessa
icke längre än så, att de insågo, att
han icke kunde vara besatt. Att han
var Messias, det förstodo de icke.
22. jjlen det vart
tempelinvigningens högtid* i Jerusalem.
Det var vinter.**
* Denna högtid var instiftad av
Ju-das Mackabeus och firades till minne
av templets rening och förnyade
invigning, sedan det hade blivit ohelgat
av Antiokus Epifanes. Den kallades
även »ljusen», emedan man plägade
under densamma festligt upplysa sina
hus. Den firades icke blott i
Jerusalem utan i hela landet. Att dess
firande i Jerusalem här särskilt framhålles,
beror därpå, att Jesus var där.
** Tempelinvigningshögtiden firades
i mitten av december och fortgick i åtta
dagar. Mellan lövhyddohögtiden i kap.
7: 2 och tempelinvigningsfesten här
lå-go således ungefär 2 månader, under
vilken tid Herren torde hava
uppehållit sig i Jerusalem och dess närhet.
482
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
