Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelium enligt Johannes - 20 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap.
20:1-10. Evangelium enligt Johannes.
medan det ännu var mörkt, till
griften och såg stenen borttagen
från griften.
* Till v.
1-10 se Matt. 28:
1-8,
Mark.
16:1-8, Luk. 24^
1-11.
** Att evangelisten endast nämner
Maria, därmed vill han alls icke säga,
att hon var ensam. Se anm. till Matt.
28: 1.
2. Då lopp hon och kom till
Simon Petrus och till* den andre
lärjungen, som. Jesus hade kär,**
och sade till dem: De hava
tagit bort Herren ur griften,t och
vitt veta icke, var de hava lagt
honom.
* Upprepandet av ordet till tyckes
antyda, att Petrus och Johannes icke
voro tillsammans. Hon gick först till
den ene och sedan till den andre. Om
denna uppfattning är riktig, så har
man att tänka sig, att Petrus följt
Maria till Johannes (se v. 4). I vad
fall som helst är av denna vers
tämligen klart,% att lärjungarna i
allmänhet icke voro samlade på
söndagsmorgonen.
** d. v. s. Johannes,
f I stället för att omtala, vad hon
verkligen sett, omtalar hon något, som
icke är sant, men som hon tager för
givet med anledning av, vad hon sett.
På detta sätt komma de flesta oriktiga
uppgifter i omlopp, utan att det
egentligen är någon, som ljuger.
-ft Att hon säger vi, därmed
åsyftar hon säkert jämte sig själv även
de övriga kvinnorna, som hade gått med
till graven.
3. Då gick Petrus ut och den
andre lärjungen, och de kommo
till griften.
4. Men de lupo bägge
tillsammans, och den andre lärjungen
lopp före, snabbare än Petrus,
och kom först till griften.* %
* Johannes var kanske yngre. Dock
är icke osannolikt, vad somliga
antagit, att den djupa bedrövelse, som
efter förnekelsen uppfyllde Petrus’ hjärta,
nedtryckt honom så, att han icke
kunnat löpa lika raskt som den andre.
5. Och när han hade lutat sig
fram,* såg han linnebindlarna
liggande (där) ; dock gick han
icke in.
* Öppningen till graven var låg, så
att han måste böja sig för att kunna
titta dit in.
6. Då kom Simon Petrus,
följande efter honom, och han gick
in i griften* och skådade**
linnebindlarna liggande (där)
* Graven var alltså en ordentlig
gravkammare. Se anm. till Matt. 27:60.
** Han skärskådade dem noga.
7. och svettduken, som var på
hans huvud, liggande icke med
linnebindlarna utan på ett
särskilt ställe hopvecklad.*
* Den ordning, i vilken
svepklädnaden låg, visade, att här icke någon
likstöld kunnat äga rum.
8. Då gick alltså även den
andre lärjungen in, han som först
hade kommit till griften, och han
såg och trodde.*
* Herren hade förutsagt, att han
skulle uppstå, och när Johannes nu såg
graven tom, så trodde han, att han
var uppstånden. Huruvida -även
Petrus trodde, må lämnas ovisst. Dock är
sannolikt, att han icke gjorde det.
Annars förstår man ej, varför det endast
om Johannes berättas, att han trodde.
9. Ty ännu förstodo de* icke
skriften, att han måste uppstå
från de döda.**
* nämligen Petrus och Johannes.
Detsamma var naturligtvis även fallet
med de övriga.
** Hade de förstått skriften, så hade
de av henne kunnat veta, att han
skulle stå upp. Men att profetiorna talade
något om hans uppståndelse, därom
hade de ännu ingen aning. Detta förstånd
i skriften fingo de icke förrän längre
fram (Luk. 24:25 följ., 45 följ., Apg.
1:3). Icke genom skriften utan genom
att se graven tom, var det, som
Johannes fick visshet, att Jesus var
uppstånden.
10. Alltså gingo lärjungarna
hem till sig* igen.
* De gingo således icke till de
övriga lärjungarna utan var och en till
sitt. Dock måste det genom någon av
dem, sannolikt Johannes, hava blivit
bekant för de övriga, att graven var
tom. Se anm. till Luk. 24: 24. Sin tro,
[–-]
{+—+} 548
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
