Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apostlarnas gärningar - 22 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Apostlarnas gärningar.
Kap.
22:12-23.
12. Men en viss Ånanias, en
from man efter lagen, som hade
gott vittnesbörd av alla där
boende judar,
Apg. 9: 10 f.
13. kom till mig; och
ställande sig bredvid mig,* sade han
till mig: Saul, broder, se upp;**
och jag såg upp i samma stund
till honom.
* Ananias lade ock händerna på
honom (se kap. 9: 17).
** Grundtextens ord kan betyda
både se upp och få sin syn igen. Då ordet
förekommer i denna vers två gånger och
det på senare stället uppenbarligen har
betydelsen se upp, så bör det ock så
översättas på det förra. Paulus var
icke blott blind utan hade även sådan
sveda i ögonen, att han icke kunde
hålla ögonlocken öppna.
14. Men han sade: Våra
fäders Gud har förutbestämt dig
till att känna hans vilja* och se
den Eättfärdige** och höra en
röst ur hans mun,
* med avseende på människors
frälsning.
** d. v. s. Jesus.
15. emedan du skall vara
honom ett vittne inför alla
människor* om, vad du har sett och
hört.
* Se anm. till kap. 9: 35.
16. Och nu, vad dröjer du?
Stå upp och låt döpa dig och
två av dig dina synder,*
havande åkallat hans namn.**
* Märk, vilken betydelse här till*
lägges dopet. Se kap. 2: 38, Ef. 5: 26.
** d. ä. Jesu namn. Se anm. till
kap. 2: 21.
17. Men det hände mig, att
när jag hade kommit åter till
Jerusalem och bad i helgedomen,
kom jag i hänryckning*
Apg. 9: 26.
* Se anm. till kap. 10: 10.
18. och såg honom,* sägande
till mig: Skynda och gå med
hast ut från Jerusalem; ty de
skola icke mottaga ditt**
vittnesbörd om mig.
* d. ä. Jesus.
** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet ditt. Judarna i
Jerusalem voro särskilt hätska mot
Paulus, sedan han hade blivit omvänd; och
detta var ett hinder för dem att just
av honom höra vittnesbördet om Jesus.
19. Och jag sade: Herre, de
veta själva, att jag plägade
fängsla och i synagogorna
hud-flänga* dem, tom trodde på dig;
* Ordagrant: var fängslande och
hudflängande.
20. och när Stefanus7, ditt
vittnes, blod utgöts, var ock jag där
stående och samtyckande och
vaktande deras kläder, som dråpo
honom.*
Apg. 7:57 f.
* Med denna invändning ville
Paulus säga, att judarna i Jerusalem väl
snarare’ skulle vara benägna att
fyss-na till hans vittnesbörd, när de visste,
vilken ivrig bekämpare av den kristna
tron han förut hade varit. Det borde
ju, tänkte han, hos dem väcka en
synnerlig uppmärksamhet på evangelium,
att just han hade gått över till denna
tro. Däri missräknade han sig dock.
21. Och han sade till mig:
Gå; ty jag skall sända ut dig
långt bort till hedningarna.
Apg. 9: IS, 13: 2, 26: 17. Gal. 1: 15
f., 2: 8. Ef. 3: 8.
22. Men de hörde honom
ända intill detta ord. Och de hovo
upp sin röst, sägande: Tag bort
från jorden en sådan (människa)!
Ty han borde icke hava fått
leva.*
Apg. 21: 36, 25: 24.
* Vi borde hava fått fullborda
dråpet, medan vi höllo på (kap. 21: 31).
23. Men när de skr eko och
slängde sina mantlar och
kastade stoft upp i luften,*
* Somliga bibeltolkare fatta detta
så, att folket av ursinne skakade sina
[–-]
{+—+} 669
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
