Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nils Genell: Bibliotekarien och publiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
BIBLIOTEKEN OCH PUBLIKEN.
lioteken som ett permanent problem av det mest vitala slag, vilket måste lösas
utefter flera linjer samtidigt: genom ändamålsenliga bibliotekslokaler, genom
rikhaltiga och väl sammansatta bokbestånd och genom en bibliotekspersonal, så
beskaffad, att den har förutsättningar att svara emot de ökade krav som nu ställas på
bibliotekens skötsel.
För dessa biblioteks art och syfte tror jag knappast man kan finna ett mera
adekvat uttryck eller en mera koncis formulering än den bekanta .engelska:
självbildning i en atmosfär av frihet.
Inom anglosaxiskt och skandinaviskt folkbiblioteksarbete har detta mål ju
fattats i det väsentliga på samma sätt. Hur och med vilka medel det realiseras i det
ena och det andra biblioteket har givetvis blivit beroende av en mängd
omständigheter, bl. a. naturligtvis helt enkelt storleksförhållanden. — I fråga om
förhållandet mellan bibliotekarien och publiken blir det emellertid knappast några metodiska
åtskillnader av principiell räckvidd förr än man nått från stora och medelstora
folkbibliotek till de verkligt små som utgöra den stora massan. För dessa senares
vidkommande kan det ju inte i pregnant mening vara tal om det som man
sammanfattar under termen modernt referensarbete och som jag inte har för avsikt att
närmare komma in på. Visserligen får det genast tilläggas att någon skarp’ gräns inte
låter sig dragas mellan referensarbetet och den vägledning i Övrigt som kommer
i fråga från bibliotekariens sida vis-à-vis publiken. Denna vägledning i övrigt
gäller ju emellertid inte huvudsakligen en direkt upplysningstjänst utan förnämligast
råd och hjälp åt den boklånande allmänheten, som i ett stort bibliotek ofta kommer
i en viss förlägenhet inför massan av böcker som möter på de öppna hyllorna och
säkert lika mycket inför de fantastiskt svällande kortkatalogerna, som hur man än
dras med det inte gärna kan få något positivt tilldragande över sig, under det att ett
verkligt litet biblioteks publik inför det stationära, direkt tillgängliga bokbeståndets
ofta beklämmande knapphet minst lika väl behöver vissa fingervisningar — låt vara
annorlunda givna — för att komma vidare i sitt umgänge med böckerna och få
plan och reda i det. För dessa de minsta bibliotekens del kompliceras saken
åtminstone inte genom det element av mekanisering i förhållandet mellan bibliotekarie och
publik, som för de något större biblioteken är ofrånkomligt, — och det är ju en god
sak. Mina reflexioner över de minsta biblioteken i detta sammanhang skall jag för
övrigt be att få spara till lite längre fram.
Medelstora bibliotek borde väl i och för sig ha de bästa möjligheterna att på
ett självfallet sätt och med minsta möjliga apparat väga upp det där elementet av
mekanisering, och det är säkert också i den kategorien som man oftast och mest och
bäst lyckas med den saken. Men man behöver inte komma så synnerligen högt upp
i storleksordningen biblioteken emellan innan frågan om apparaten för den önskliga
hjälpen åt den boklånande allmänheten blir skäligen kvistig. Att apparaten måste
till eller, med andra ord, att det åtminstone innebär en bestämd fördel, om" man till
en viss grad kan sätta saken i system, därom råda väl knappast några delade
meningar.
Men då man vill försöka göra sig reda för — om jag får fortsätta att begagna
den bilden — hur apparaten skall vara beskaffad, så gäller det ju först och främst
att göra klart för sig hur mycket det egentligen är man vill begära av den.
Det skulle på nordisk botten beteckna en sällsam nyhet, vars uppdykande man
väl inte på allvar behöver befara, om det gjordes gällande att bibliotekarien skall
vara något slags »Führer» för sin publik. Det hindrar inte att man i våra bibliotek
får besinna sig på att mer än förhållandena på de flesta håll hittills medgivit odla
»die Kunst der Ausleihberatung» för att nu låna ännu en något pompös tysk term,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
