- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
23

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Reference, Language, Dictionaries, Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord A - Altare...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

APos’rLAGKRNsNGAR NE. -ARABIEN. 23

dermera genom lottkastning Mattias,
Ap. 5: 26. Till dessa kom slutligen den
på utomordentligt sätt korade Paulus,
Ap. 9. Apostlar kallas dock äfven an-
dre evangelii förkunnare, såsom Barna-
bas, Ap. 14: 4, 54; Silas och Tin]oteus
(jemte Paulus), 5 Te. 2: 7; jfr 5: s. 1
2 Klor. 8: 23; IiI. 2: 25, förstås der-
med ombud från församlingarna till Pau-
lus. 1 Ro. s6: 7 nämnas Andronikus
och Junias såsom utmärkte bland apost-
larne~. På sådana ställen har namnet
en vidsträcktare n~ening, synes det, än
t. ex. i s Klor. 12: 28 f., »Han har satt
somliga till apostlar –- -, äro de
alla apostlar?»
Såsom företrädesvis utmärkande för
de »tolf apostlar» har man anmärkt, att
de sett Herren (Job. 15: 27; 5 Klor. ~:
5~ 55: 8), af honom blifvit omedelbar-
Egen kallade (Mat. so; Gal. 5: s), be-
gåfvade med ing~/i’else (Job. 54: 26)
samt förmågan att göra underverk (2
Klor. 52: 52), hvartill kan läggas all-
snänneligheten af deras sändning och
fullmagt. Deras uppdrag var icke in-
skränkt till någon särskild församling,
utan de måste »bära omsorg för alla
församlingar», 2 Kor. 5 5: 28.
1 Eb. 3: s kallas Kristus i högsta
mening apostel, såsom den af fadren
till verldens förlossning utsände förso-
riaren och salighetsbudbäraren.
Apostlagerningarne, den femte af
N. T:s böcker, enligt allmän tradition
skrifven af Lukas,och likason] hans evan-
gelium’ stäld till en viss Teofilus, skil-
drar huru Kristi församling genom apost-
larnes predikan grundades i Jerusalem,
utbreddes i Judeen och Samarien och
allt vidare ut bland hedniska folk ända
till Rom, hedendomens medelpunkt. Med
ett ord, här är den första kyrkohistorien.
Den består af tre hufvuddelar: 1. Kap.
I-7, församlingens utveckling i Jeru-
salem ända till den första blodiga för-
följelsen; II. Kap. 8-52, evangelii ut-
bredande utom Jerusalem och bland hed-
ningar, i Samarien, Synen och isynner-
het i Antiokia; III. Kap. 53– 28, evan-
gelii utbredande i Nlindre Asien och
Grekland ända till Rom, isym]nerhet ge-
nom Paulus. Af många ställen i denna
afdelning, der ordet »vi» förekomn~er
berättelsens gång, synes att författaren
varit ett ögonvittne till en stor del af
de tilldragelser han förtäljer. Somlige
anse att boken är författad omkring år
64 e. Kl., andra åter JO å 55 år senare.
#Innehållet vittnar om allvarlig forskning
och personlig iakttagelse, stilen är liflig,
och språket, likasom i Lukas’ evange-
liumn, den renaste grekiskan i N. T.
Apotekare, 2 M. 30: 25; 37: 29;
2 Kr. 16: 54; Ne. 3:’8, samt aj’oteker-
ska i s 5. 8: S3 är egentl. parfymfabri-
kant eller salfvoberedare (-erska); i Hö.
3: 6 betyder ordet »krämare» (»krämares
kryddatoft»); i s Kl. 50: 55 skall »krä-
mare och apotekare» egentl. vara »krä-
mares köpmanskap». 1 Hö. 5: 53 näm-
nas »apotekares växande örtesängar>;
detta bör sannolikast öfversättas »örte-
sängar, kullar af kryddplantor».
Appia, Filem. 2, en kristen qvinna,
kanske Filenmons hustru.
Appii forum, Appii torg, en köping
6 mil från Ronm, grundlagd af Appius
Klavdius vid den stora landsväg (via
Appia), som han byggde från Rom till
Klapua. Det var här Paulus möttes af
bröderna från Romn, då han såsom fånge
var på väg till denna stad, Ap. 28: 55.
Aqvilas, en jude från Pontus, till
yrket tältmakare, somn jemte sin hustru
Priska (2 Tim. 4: 59) eller Priskilla
hade flyttat till Rom men till följd af
Kllavdii påbud om att alla judar skulle
lemna Rom, slog sig ned i Klorint, der
han sammnanträffade med Paulus oéh ar-
betade tillsamman med honom i yrket
och i evangelii förkunnande, Ap. 58’
2 f. Det är obekant om de redan
Rom eller först i Korint blefvo kristna.
De följde sedan Paulus till Efesus, der
de undervisade Apollos, Ap. 58: 24 f.,
och hade sitt hus öppet för de kristnas
san»mankomster, s Klor. 56: 59. Att de
sedermera flyttat tillbaka till Rom, synes
af Ro. m6: 3 f., der Paulus helsar till
dem och församlingen i deras hus. Under
Pauli fångenskap i Rom synas de åter
varit i Efesus, 2 Ti. 4: 59.
Ar, hufvudstad i Moab, uppbrändes
af amoreerkonungen Sihon, 4 M. 25: 28;
5 NI. 2; Es. 15: 5; hos greker och romare
kallad Rabbat Moab eller Areopolis, för-
störd genom jordbäfning 342 e. Kl.
Araberne, se under Arabien.
Arabien. Detta land är i bibeln
kändt under två olika benänmningar: 1.
Ostcrlandct, 5 NI. 25: 6, eller östern,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:21:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free