- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
187

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Christian Literature, Language, Reference, Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höjder... - Uppslagsord I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mJJE-HAABARIM.-SNGIFVEL5E. 187

skola bo i Babylons, Edoms och Nine-
yes ruiner. Jfr Uf.
1 3 M. m m: 30 nämnes bland orena
djur ett, hvars eb. namn är anaka,
Sv. igelkott. Det betecknar sannolikare
ett slags ödla.
Ijje-Haabarim, i Sv. ljim vid Aba-
rim, Abarimshögarne, israeliternas för-
sta lägerplats i östra Jordanlandet, 4
M. 21: II; 33: 44; de kullar som vid
moabiterlandets sydöstra gräns utlöpa
från Abarim.
Ijon, stad i Naftali nära Dan, plun-
drades af Benhadad, m Kl. 15: 20; 2
Kr. 16: 4; och af Tiglat-Pileser, 2 Kl.
15: 29. Tros hafva legat på den här-
liga slätten Merdj-Ajhn vid Hermons
fot n. v. om Dan.
Ikabod, >hvar är härligheten?»;
så kallade Elis döende sonhustru, Pine-
has’ hustru, sin nyfödde son, emedan
arken var borttagen, 1 5. 4~ 19 f.
Ikonium, nu Konia, hufvudstad
Lykaonien, der Paulus grundade en för-
samling, Ap. 13: 51; 14: m, den han
dock snart måste lemna för judarnas
raseri, m4: 2 f. Vid ett senare besök
tillsatte han äldste för församlingen,
14: 21 f.; jfr 2 Ti. 3: II.
Illyrikum, en romersk provins ut-
efter östra kusten af Adriatiska hafvet:
nämnes af Paulus som gränsen (i norr)
för hans verksamhet. Ro. 15: 19.
Immann-El, eb. Med oss Gud. Då
konung Ahas, svårt ansatt af den sy-
riske konungen Rezin och Israels ko-
nung Pekab, i sin nöd tänkte söka hjelp
Assyrien, sändes Esaia af Herren till
honom för att erbjuda honom hjelp
från Israels Gud och uppmanade ko-
nungen att äska af Herren ett tecken
himmelen eller på jorden. Då Ahas
med låtsad fromhet afslog detta, sä-
gande sig ej vilja fresta Herren, gaf
honom dock Gud sjelf ett tecken. »Se,
jungfrun skall varda hafvande och föda
en son, och hon skall kalla hans namn
Immanu-El... Förr än pilten förstår
att förkasta det onda och utvälja det
goda, skall det land vara ödelagdt, för
hvars båda konungar du grufvar dig>,
Es. 7: 14 f. Den son som inom året
skulle födas af den trolofvade jungfrun
(- kanske profetens tillämnade andra
laustru, Es. 8: 3; 7: 3 –), var genom
sitt namn Immanuel en underpant på
gudomlig hjelp undan fienderna. Dock
skulle landet först i ett par år vara
ödelagdt af fienden, så att gossen, så-
väl som folket iallmänhet, skulle lefva
af mjölk och vild honung, 7: 15. Inom
tre år hade också Tiglat-Pileser kom-
mit härjande öfver Synen och Israel,
sa att Juda vardt räddadt. Jfr 2 Kl.
15: 30; 16: 9; Es. 9: mo. - Att emel-
lertid detta barnets namn betecknade
något vida mera, synes redan af Es.
8: 8, der Judas land kallas Imnmanuels
land; jfr 8: mo; ~: 6; mm: m, och isyn-
nerhet af det profetiska ställets anfö-
rande i Mat. 1: 23. Barnet Immanuel
på Esaias tid var en förebild af det
gudabarnet i Betlehem, och räddningen
undan Rezin och Pekah en förebild af
frälsningen genom Jesus Kristus, lika–
sona äfven den rena jungfrun Maria
förebildades af den okränkta trolofvade
mön i Es. 7: 14 (eb. alma, samma ord,
som står i m M. 24: 43; 2 M. 2:8; »och
som alltid brukas om ogift mö». Ges.)
Indien, eb. Hoddu, nämnes i Est.
m: 1; 5: 9, såsom östra gränsen för det
persiska riket, som i vester sträckte sig
till Etiopien. Man håller före att här
afses landet kring Indus, det nuv. Pund-
jab och kanske äfven Sinde, alltså de
vestligaste delarna af det nuv. Indien.
Ingifvelse, inspiration: så kallar
man den öfvernaturliga inverkan af Gud,
hvarigenom han dref de heliga förfat-
tarne af bibelns böcker till att skrifva,
ingaf demas hvad de skulle skrifva och
under skrifvandet bevarade dena från
misstag. Om de gammaltestamentliga
skrifternas ingifvelse anföres 2 Tim.
3: m6, >All skrift, af Gud ingifven, är
ock nyttig till undervisning’ o. s. v.;
2 P. 1~ 21, » helige Guds mnän hafva
talat, drifne af den helige anden’, samt
P. 1: mo f., om att profeterne uti sitt
ransakande och forskande vägleddes »af
Kristi ande, som var i demn». Herren
Kristus gaf ock apostlarna upprepade
löften om en sådan andens ledning,
Mat. mo: 19 f.; Jh. 16: 13, hvarföre
ock den kristna församlingen tillerkänt
N. Test:s skrifter samma gudomliga ur-
sprung och anseende som det G. T:s.
Jfr vidare 3 M. 24: 12; Esr. 7: 27;
Ne. 2: 12; Je. 20: 7 f.; 1 Kor. 7: 10.
40; 11: 23.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:22:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblobok/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free