Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord L - Lotan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 IJIVt. - JIJORT.
vid sitt hof lärda och fromma män sona
främjade boklig id.
Hivi, en af Kanaans söner, m M.
mo: 1 7, stamfader för
Hivveerna (Sv. Heveer), ett kana-
neiskt folk, som bodde dels i mellersta
Palestina kring Gibeon och Sikem,
M. 34: 2; Jos. 9~ 1, 7; II: 19, dels
trakten af Hermon, Jo». m m: 3; Do. ~:
3; 2 5. 24: 7; Kl. 9~ 20.
Hjelm, se Krig.
Hjelpostenen, eb. Ebeneser, en min-
nessten som Samuel reste mellan Mizpa
och Sen till minne af Herrens hjelp
emot felisteerna, m 5. 7: 5 f.; stället
nämnes så redan förut, 4: 1; 5: 1.
Hjeltarnas hus, se Ki-ig.
Hjelten. Så kallas i Sv. B. Mes-
sias i den bekanta profetian i m M. 49:
mo, hvilken vers i sin helhet lyder så:
»Spiran skall icke vika från Juda eller
lagstiftaren från hans fötter, tilldess
Schilo kommer, och homsom skola fol-
ken hörsammas. Ordet Sekilo, som
Sv. återgifves med Hjelten, bör kanske
rättare öfversättas med Friden eller
Fridsfursten, som sedan tydligare före-
bådas i Esaias profetia, 9: 6, och om
hvilken Paulus säger i Ef. 2: 14, »Han
(Kristus) är vår frid». iL)e gamle ut-
tolkarne läste ordet såsom sehello, d. ä.
»han hvilken det tillhör» (neml. väl-
det); jfr He. 21: 27. Händelsernas
gång visade också, att just vid den tid, då
det för alltid blef slut på judiska folkets
oberoende, då romarne »togo bort både
land och folk», Jh. II: 48, och lade
Jerusalem i grus, just då var Kristus
kommen, och just då gick evangelium ut
från Juda genom judar till jordens folk.
En annan tolkning af sekilo, för
hvilken anföras namn som Luther, Cal-
vin, Kimchi en. fl., är den att det skulle
vara beslägtadt med ordet schilja i 5 M.
28: 57, och böra öfversättas med »hans
säd» d. ä. den utlofvade qvinnosäden.
Så R. Young, Comment., Ediub. m865.
Hjort. Detta djur var en i lagen
tillåten och allmänt omtyckt föda, 5
M. 12: 15, 22; 14~ 4 (1. 5); 15: 22;
1 Kl. 4: 23. Hjorten öfverträffar ga–
zellen i storlek och täflar med den
skönhet, smidighet, behaglig och ädel
hållning, Hö. 2: 9; Es. 35: 6. Det är
isynnerhet honan eller Hinden, som
profeter och skalder införa i sina bil-
der och teckningar. Hinden är en bild
af den älskade hustrun, Or. 5: 19, af
Naftalis liflighet, m M. 49: 21; snabb
som en hind kommer David undan len-
den, 2 5. 22: 34; Ps. IS: 34; jfr Hab.
3: 19; hennes ömhet för sina kalfvar
åsyftas i Jer. i~: 5; hennes räddhåga
tecknas i Ps. 29: 9. 1 denna psalm,
som innehåller en skildring af Herrens
majestät i stormen, heter det på anförda
ställe, att Herrens röst »herörer hin-
darna», efter eb. kommer hindarna att
féda. Till belysning häraf berättar nsiss.
Moffat, att under åskstormarna i södra
Afrika fly antiloperna förskräckta sin
ko», och att lman sett betschuanerna
morgonen efter en sådan storm skynda
bittida ut för att uppsöka de i förtid
framfödda fostren. Öfverskriften till
Ps. 22, »efter morgonrodnadens hind»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
