Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Phaleg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 5»LAGOE. -POESI.
22: 50. Med afbildningen jemföre man
den i 5 5. 53: 20, 25 meddelade för-
teckningen på israelitiska redskap: »hela
Israel for ned till felisteerna, om någon
ville låta hvässa sin ploghill, hacka, yxa
eller lie, när eggen på liarna, hackorna,
gafflarna och yxerna vardt slö, eller ox-
pikarne behöfde rätas.» Jfr AkerAruk.
Plågor~ 1. De egyptiska plågorna.
Då Farao ej rördes af det undret att
Arons käpp vardt en orm som, då de
egyptiske spåmännens käppar också blif-
vit ormar, uppslukade dessa, 2 M. 7:
5 f., så sände Gud öfver Egypten byar-
jehanda hemsökelser för att bryta Fa-
raes trots och tvinga honosin att släppa
Israel, 7: 14-12: 30. m) Den första
af dessa hemsökelser eller plågor be-
stod den att, då Aron på sin broders
ord rörde sin staf öfver den förgudade
Nilfioden, på en gång allt vatten
strömmen, kanalerna och alla kärl semin
innehöllo något derutaf. förvandlades
till blod och gaf en rutten stank ifrån
sig, så att alla fiskar dogo. Egypti-
erne måste gräfva rundt omkring elf-
ven efter annat vatten, 2 M. 7: 54 f.
- 2) Den andra plågan kom efter sju
dagar, i det Nilen och alla öppna yat-
tensamlingar vimlade af ötaliga paddor
eller grodor, hvilka ej blott betäckte
marken, utan äfven fylde boningarne,
ända till bakugnar och tråg. Farao
lofvade bot, och på Moses bön dogo
grodorna, men då förhärdade Farao
åter sitt hjerta, 8: s f. - 3) Den tredje
plågan bestod af pinsamma stickmyg-
ger, som plågade både rrmennisker och
djur. Trollkarlarne erkände Guds fin-
ger, men Farao förblef orörd, 8: s6 f.
- 4) Nu kom den fjerde plågan, be-
svärliga bromsar, som fylde hela landet
utosin Gosen der Israel bodde. Farao
lofvade att släppa folket, men då plå-
gan var borta, förhärdade han åter sitt
hjerta, 8: 20 f. - 5) Den femte plå-
gan var en svår pest som bortryckte
all Egyptens boskap, medan icke en
enda af Israels boskap skadades, 9: 5
f. - 6) Den sjette plågan: Mose och
Aron toge på Guds befallning ugus-
aska och stänkte den uppåt himmelen
inför Faraes ögon; derutaf blef ett dam
öfver hela landet, semin slog både men-
niskor och boskap med bölder och
biemmor, och äfven trollkarlarne und-
sluppo ej, 9: 8 f. - 7) Efter ett hög-
tidligt förkunnande om ett fullständigt
förderf, 9: 13 f., dock äfven med spår
af nådig förskoning, v. 19, kom nu den
sjunde plågan: en hagelstorm med åska
och ljungeld, som aftvingar Farao en
syndabekännelse, som dock följes af ny
förhärdelse, v. 53 f. - 8) Den åttonde
plågan var en svärm af gräshoppor,
hvilka uppåto allt grönt som haglet
hade skonat; »och de öfvertäckte hela
landets yta, och landet vardt förminör-
kadt», se: s f. - 9) Då Farao var
lika hård, följde strax den nionde plå-
gan. »Det vardt ett tjockt mörker
hela Egyptens land i tre dagars, men
»hos alla Israels barn var ljust, der de
bodde». Farao ville släppa folket men
ej deras boskap; då detta ej tilläts ho-
nom, förhärdade han sig än mera och
förbjöd Mose att ytterligare visa sig för
hans ansigte, 50: 25 f. - se) Den ti-
onde plågan, de förstföddas död. »»Så
säger Herren: Jag vill vid midnattstid
utgå i Egyptens land. Och allt först-
födt i Egyptens land skall dö, ifrån Fa-
raos förstfödde son, den på hans stel
sitter, allt intill tjensteqvinnans först-
födde son, som är vid qvarnen: och
allt förstfödt bland boskapen», 55: 4
f. Så skedde ock, 52: 29 f. Nu fick
Israel gå, och sjelfva egyptierne skyn-
dade på deras affärd. Se Påsk, Röda
kafvet.
2. 1 Up. 55: 5; s6 omtalas de
sju sista plågorna, hvilka sju englar
utgjuta ur Guds vredes skålar öfver
jorden.
Pniel, d. ä. Guds ansigte, den ort
der Jakob kämpade med Herrens engel
och fick namnet Israel, s M. 32: 30,
nära Jabbok, öster om Jordan; tros
vara samma ort semin
Pnuel, en stad semin plundrades af
Gideon, Do. 8: 5 f., och sedermera be-
fästes af Jerobeam 1, s Kl. 52: 25.
Poesi, Poeter. 1 sin predikan på
Areepagen i Aten åberopar sig Paulus,
Ap. 57: 28, med hänsyn till frågan omn
en lefvande Guds tillvaro, på utsagorna
af vissa grekiska poeter: Ty i honom
lefva vi, röras och hafva varelse, såsom
ock någre af edra poeter hafva sagt:
»Ty vi äro ock kans slägte.
Ett sådant yttrande återfinna vi l»os
Aratus från Tarsus, omkr. 270 f. Kl.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
