Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Stock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 STRÄNGAR. -SOKKOT-BENOT.
m»»insta teckem» till fara, utam» att l»ry
sig om ungarna; »hon är hård m»»ot sitta
ungar, såsom vore de icke hem»nes».
På detta förhållande syftar Jaren»ia
sin skildring af hunger»nöden och m»»ö-
drama» brist på mat för sim»a barn:
»Mitt folks dotter. än gryn» likasom»»
strutsanm»e i öknen», Kl. 4: 3.
Af naturen skygg, dnifvas strutsen
dock stundom af hunger att besöka och
plundra odlade l»ygdar; men vanligen
träffas han i större allan mindre skaror
öknannas inre, bland vildåsnor, qvag-
gor och andra öknens babyggane. Han
lafver af öknens magra växter, sm»igiar
och insekter och kan m»ad sin strykande
aptit »välja nästan hvad son» helst.
Hans hastighet i sitt lopp len»nar dan
snabbaste häst långt efter: »Då han
rasar sig, bespottan han båda häst och
man», Job 39: 21. Stundom gifvar ho-
nan ifrån sig ett skarpt Idlaganda läte,
hvarmed Mika jemför sin sorgeklagan
det fönödda landet, 5: 8.
# Strängar, åtta, sa sid. 314.
Strangaspel, se Musik, sid. 3! 1
f. Om» Pra. 2: 8, jfr sid. 412, upptill.
Stupa, Jan. 3o: 14, hudflänga allan
gissla, jfr 2 Kor. II: 25.
Stut, ung oxe, se Oxe.
Styggelse betecknar m) den känsla
af m»»isshag och afsky som ingifvas af
att vadanstyggligt föran»ål allan en gud-
lös handling, jfr Job 15: 16; Ps. 106:
40; Lo. 16: m~ Tit. m:m6; och vidare
2) det föremål, som ingifven afsky ge-
nom sin vederstygglighat. Så i 5 NI.
27: 15, »förbannad vare dan som»» gör
en afgud ellen att gjutat beläta, Her-
rens styggelse». Styggelse blifvan sa-
lunda att vanligt namn på afgudar,
hvilkas dyrkan oftast van förenad n»ad
onaturliga skändlighetan och grym»»hatar,
t. ex. »Molok, ammonitennas styggelse»,
K. Im: 7; Up. 17: 4, »qvim»nam» hade
en gyllene kalk i sin hand, full n»ed
styggelse - och sitt bolenis orenligisats.
lallmänhet betecknas sedan darm»»ad allt
efter lagen orent och föroranande, så-
som förbjuden mat, 5 NI. 14: 3; Es.
6~: 4; 66: 17, skäm»»dt allan för gam»»-
n»alt offenkött, 3 NI. 7: m8.
Förödelsens styggelse, om hvillcan
Daniel profaterar, 1 1~ 31, anses åsyfta
det hedniska altare, som af syniarne på
den grymma Antioki bafallning upp-
sattes (år 567 f. Kr.) ofvaupå bräman-
offaraltanet i Jerusalen»» tem»»pel, och
hvarpå offrade» åt Jupitar (2 Mack. 6:
2). Om»» en ännu skänelligare förödelse,
enligt profatian i Da. 9~ 27, jfr Mat.
24: m5; se undan Ro,n, sid. 394 f.
Stång, se Mått, sid. 317. -
Stämma, ställa sin kosa, m NI. 3!:
2! (grt.: »vända sitt ansigta»). -
Stöld, 2 NI. 20: m ~, skulle bestraf-
fas n»ad anlägganda af en dubbel eller
flardubbal skadeersättning, hvilkan om
så bahöfdas skulle utgöras genom för-
säljning af tjufvens agendon» allan ge-
nom motsvarande tjanstaanbete, 22: 1
f.; 2 5. 12: 6; jfr Or. 6: 30 f.; Lu.
19: 8. Den som nattatid gjorde in-
bnottsstöld, kunde saklöst dräpas på bar
ganning, 2 NI. 22: 2; en menniskotjuf
skulle straffas med dödam», 21: m6;. 5
NI. 24: 7.
Sua, en kanane, l»vars dotter togs
af Juda och födde Er, Onan och Sela,
m NI. 38: 2.
Suah. 1. En af Abrahams söner
n»ed Katura, m NI. 25: 2.
2. Bildad» hem»»ont, Job 2: II.
Sukkiter (Sukim), 2 Kr. 52: 3,
nämnas jamte. libyen och atiopar såsom
dan egyptiska konungen Sisaks hjelp-
trupper n»ot Rehabean»; man han gissat
på folket i den af Plinius omnämda
staden Suche på vastra kusten af Ana-
bisica viken.
Sukkot, d. ä. hyddor. 1. Isnaeli-
tema» första lägarställa efter uttåget
från Egypten strax innan de kommo’
till Etamam, 2 NI. 12: 37; 4 NI. 33: 6.
2. En ort öster om» Jordan, söder
om bäcken Jabbok, der Jakob slog upp
sina tält efter mötet med Esau, m NI.
33: 17; nämnes sedan som en Gads
stam tillhönig stad, Jo». 13: 27. Gideon
sönderslat med törnen 77 af dess för-
nämsta män, emedan de vägrat honom
understöd i striden mot midjanitanna,
Do. 8: 14 f. Uti lanjordan i granska-
pat lät Salomo gjuta koppankäni till
tan»piet, 1 Kl. 7: 46; 2 Kr. ~: 57.
Sukkot-Benot, att af de afguda-
beläten, som» nybygganne från Babel
uppraste i Sam»»ania, 2 K. 17: 30, enligt
Rawlinson och Schnadar an om»»sknifning
af det assyr. Zir-banit, d. ä. »den säd-
förlänanda», an fruktsanshetens gudinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
