- Project Runeberg -  Biblisk ordbok för hemmet och skolan /
549

(1896) [MARC] Author: Erik Nyström - Tema: Reference, Language, Dictionaries, Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord X-Y-Z-Å-Ä-Ö - Zippor... - Åsnan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AIcSTII)ER.-45NAN. 549

berättelsen om den stora floden som
räclcte i 365 dagar från m 7:e dagen
2:a mån, af Noahs 6oo:de år till 27:0
1 2:a af hans 6om:sta, m M. 7: mm; 5:
14; och äfven till uppgiften om Enoks
365 år. På samma gång man enligt
lagens bud i 2 M. 12: 2 alltid räknade
årets början från Nisan, finner man
några få ställen, som tyckas antyda en
räkning från Tisri eller Oktober om
hösten, såsom der vi läsa om skördens
afslutande i årets utgång», 2 M. 23:
~6, eller »årets hvarfs eller »vändning»,
34: 22, och såsom i bestämmelserna
om att sabbatsår och jubelår skulle räk-
nas från Tisri om hösten, 3 M. 25: 9,
20 f. På dessa ställen framhålles dock
allenast denna tidpunkt såsom lämplig
utgångspunkt för landtbruksarbetenas
ordnande, slutet af ett gammalt skördeår
och början af ett nytt, jfr Es. 37: 30;
men att dermed skulle afses ett sär-
skildt s. k. »borgerligt år», kan ej be-
visas. Det var först efter fångenska-
pen som judarne började räkna året
från Tisri och i denna månad fira sin
nyårsfest. Jfr Basunfesten. En förmo-
dan är, att denna räkning var äfven
den af ålder brukade, före förändringen
i 2 M. 12: 2.
Sannolikt var det tillföljd af sin
politiska ställning som judarne efter
fångenskapen antogo den förändrade
räkningen. Ty då de förut under G.
T:s historia räknade årens lopp från
patriarkernas födelse, m M. 7: m 1; 5:
13, eller från vigtigare händelser, så-
som utgången ur Egypten, 4 M. 33:
38; m Kl. 6: m, templets byggande, 2
Kr. 8: 1, babyloniska fångonslcapen,
Ho. 33: 21; 4o: m, konungarnas till-
träde, Da. 10: i; Hag. 1: 1 0. 5. v.,
sa måste de under det syriska väldet
tillegna sig den syriska eller selevki-
dislca tideräkningen, som daterade från
Babels eröfring genom Selevkus i Ok-
tober 312 f. Kl. Dock finner man ännu
Mack. -böclcerna den gamla snånads-
räkningen från Nisan, m Maclc. 10: 21
2 Mack. 15: 36. Sedan brukades den
mackabeiska tideräkningen, från 143 f.
Kl., men blott för en kort tid. Derpå
antogs åter den selevkidiska tideräknin-
gen ända till ung. 1 m te seklet, då man
började räkna åren från verldens slca-
pel»0, »3,761 år före Kristi födelse»,
sa att året 1896 efter judisk räkning
nr nr 5656-5657.
Årstider fans det för den ebreiska
föreställningen egentligen blott två:
sommar och vinter, m M. 8: 22; Ps..
74: 17; Es. mS: 6; Sa. m4: 8; Hö. 2:
mm. Se Palestina, sid. 350. Föröf-
rigt hade man närmare bestämningar
af årstiden efter de i densamma infal-
lande landtgöromålen, såsom bjuggan-
den (koruskörden), Rut 1: 22; Isvete-
anden, Do. 15: 1; tröslcetiden, vmnan-
den och såningstiden, 3 M. 26: 5; jfr
Am. 7: 1.
Ordet årstid står stundom i Sv. för
högtid, t. ox. Es. 1: m~ Os. 9: 5.
Åsnan var från gråssto forntid för
österländingen ett värderad t husdjur
och är dernere skönare, lifligare och
mera uthållande än i Emmropa; till fär-
gen mörkt rödbrun eller ock glänsande
gråbvit. Om ej så snabb som hästen,
för han dock sin ryttare lika långt och
har på de branta bergvägarna en säk-
rare fot. Asnan nämnes ofta som en
del af österländingens förmögenhet, m
M. 24: 35; 30: 43; 32: 5, äfven i la-
gens ord i det tionde budet, 2 M. 20:
17. Isynnerhet värderade som riddjur
voro asusunorna. Abraham fick af Farao
både åsnor och åsninnor, m M. 12: m6.
Job egde 500 åsninnor, Job 1: 3, och
David hade en särskild fogde öfver sina
asumunor, m Kr. 27: 30. De med Se~
rubbahel återkommande judarne hade
med sig 736 hästar, nien 6,720 åsnor,
Esr. 2: 66, 67. Såsom riddjur begag-
nades åsnor och åsninnor allmänt, äf-
von af förnäme och krigare i de äldre
tiderna, innan hästen kom mora i bruk,
4 M. 22: 21; 2 Kl. 7: 7 Es. 21: 7,
hvaremot i senare tider ridande på en
asna gaf intrycket af lugn och frid, Sa.
9: 9. Så gjorde Jesus sitt intåg i Je-
rusalem ridande på en åsnefåle, Mar.
II: 2 f.; Ln. m9: 30 f.; Jo. 12: 14f.,
som åtföljdes af sin moder, Mat. 21:
2 f. Äfven qvinnor redo på åsnor,
Jos. 15: mS; 1 5. 25: 23. Att drifva-
ren sprang bredvid eller efter i forn-
tiden alldeles som ännu i dag, synes
af Do. m9: 3, och af 2 Kl. 4: 24, der
sunamitiskan sadlar åsninnan och säger.
till tjenaron att drifva på. Stundom
gick mannen så bredvid, om han bara
hade en åsna för hustru och barn, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:21:42 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biblobok/0553.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free