Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taglioni, Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Taglioni, Marie.
Vare »ig, att Spribe ej fann ord för allt det ömsom
skräckfull» och tjusande, som denna lyckligt tärfkta scen
skulle inom få ögonblick framställa, eller att — hvilket är
troligare hos en sådan kännare af theater-effecter — ban
genast insåg, att denna hastiga skiftning af själens mest
stridiga rörelser skulle på ett uttrycksfullare sätt målas af
tonkonsten och ål bördsspråket, än med ord, — nog af, han
öfverlemnade hela utvecklingen och framgången af denna
hufvudscen åt Meyerbeer och — Taglioni. Det är till och
med sannolikt, att om denna sednare ej funnits vid stora
Operan i Paris, dä Scribe författade sin libretto, hade den
stumma Abbedissans scen i Robert, som nu är en af
styckets glanspunkter, icke blifvit skrifven*). Scribe insåg nog,
hvilket mäktigt stöd skulle skänkas åt framgången af hans
pjes, om han beredde tillfälle åt Taglioni att uti ett af de
förnämsta effect-ställena nedlägga hela trollförmågan af sin
mimiska konst. Också utöfvade hon öfver publiken samma
välde, som öfver styckets hjelte; tidningarne slutade aldrig
att upphöja denna scen, och äfven de spektakel-gångare,
som voro likgiltiga för sång och musik, skyndade till
O-peran, för alt beundra mimikens ryktbaraste triumf i våra
dagar.
Det var en scenisk högtid af detta slag, som äfven
erbjöds Si ockholms-puhliken> och hon fann der bekräftadt,
hvad hon dels läst, dels hört om detta under af mimisk
förmåga, som utvecklades af den verldsberyktade talang,
för hvilken scenen blifvit skrifven och som skapat dess
e-gentliga betydelse. JMan såg ett luftigt väsende, färdigt att
hortsväfva på månskensstrålen, och hvars magiska kraft
iu-tet kunde motstå. Redan från deu företa, hänförande
blicken , från de till bön sträckta händernas rörande uttryck,
och detta outsägligt smäktande i öga och gestall, undrade
man blott, att Rohert så länge kunde synas obeveklig, att
han ej genast skyndade att, om äfven med fara för silt lif,
eröfra den olycksbådande talismanen. Åskådaren tyckte sig
icke ega för ögonen en vanlig theaterscen, utan en i någon
trollspegel ålergifven txfla ur inbillningens verld.
Denna scen föregicks af en annan ur samma Opera, der
Taglioni ådagalade en olika, eller snarare motsatt sida af sin
talang. Hon gaf nemligen ett prof af den ornerade dansen,
*) Vid biirj an af innevarande or klandrades denna scen jemte flera
partier i Robert uti Aftoupostrn. Man erinrade »ig troligen ej dt
olvattnäintida för |j ål lunden a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
