Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
Adler Salvius Johan.
nes, ut unicum suæ Majestatis nutum infinitis quorundam
ministrorum promissis præferam." Sedan tillägges, att
förbundet är intet tvång , Konungar kunna ej tvingas; livad
de ömsesidigt lofva hvarandra är vänskapens rena tjenster.
Ej heller är Jean de Werth fa fruktansvärd, att hans
befrielse skulle hota Frankrike med en öfversvämning (Nec
tara formidabilem Johannem Weerthium puto, ut, eo
misso, diluvium Galliis immineat)," men Horns, frihet
skulle på denna tid vara mycket nyttig’ ej allenast för min
Drottning, utan äfven för Hans Aldrakristligaste Majestät,
och den gemensamma saken. Då allt så förhåller sig, är
det onödigt, att med ert husfolks intyg beskylla mig
för en understucken framsättning (suppositæ, propositionis
arguere) , eller inför deputerade från Lünöburg och
Hessen anklaga mig för dröjsmålet med förbundets afslutande.
Vet, att detta är hvarken behöriga domare, eller
vittnen. Anses jag vara Legat, så tro åtminstone, att jag
äger uppdrag." Sedan yrkas, att ej genom en så ringa
förevändning fördröja en sak af så stor vigt. Det är sju
månader sednare jag tillsände Er det af mig utkastade
förslaget, men Ni har först för få dagar sedan lemnat
mig ert. Hvars felet är, deröfver må våra Principaler
dömma." Detta skrefs från Hamburg d. 18 April 1641;
Horns utvexling mot Jean de Werth, ßuchhain och
Hof-kircben följde ej förrän d. 30 Jan. 1642.
Den brytning, som inträdt mellan Franska
sändebuden, saknade ej ett motstycke i det förhållande, hvaruti
Adler Salvius och Johan Oxenstjerna stodo till hvarandra,
om än söndringen ej upplågade med samma öppna och
bittra fiendtlighet, som den, hvilken angrep varmare
sinnen från ett sydligare land. Det nedanstående torde
likväl visa, att missförståndet mellan de Svenska
sändebuden var hvarken lätt att häfva , eller dölja i anseende till
de djupare rötter det hade uti bådas olika tänkesätt, och
det inflytande de från olika personer mottogo.
Oxenstjerna berodde af sin faders, Biks-Cancellerens meddelanden,
och Adler Salvius af Drottningens. Huru
Riks-Cancelleren och Drottningen i denna sak tänkte, inhämtas bäst
af den sednares flerfaldiga yttranden i bref till Salvius,
hvilka alltid förestafvades af hennes kärlek till den
allmänna freden. Bland de många bevis derpå må det här
vara tillräckligt att inrycka några rader af brefvet d. 21
Julii 1618. ,,Jag kan icke nogsamt betyga min glädje
öfver de hugneliga tidender, som jag med nästa post fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
