Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den orättfärdiges arghet skall vara öfver honom.“ Låt det
nu vara sagdt och få gälla här. Herre! om du vill straffa
och hemsöka, så står jag här och sticker mig ej undan.
Låt mitt hufvud ensamt blifva målet och blanda ej den
späda menlöshetens öde och blod med den grånade syndarens!
TJtan välsignad vare du, min son, till att lefva, att mogna,
att handla, att strida — ja, hvarför icke också lida? —
som en man, den der vet något, vill något, förmår något,
tål något! (dkjuter honom sakta ifrån sig. Paus.) Det Var
välsignelsen, min son! Nu kommer förbannelsen. Ean du hålla
ett löfte, min son?
sonen. Försök, fader!
GÖRAN (till hustrun, som vill falla i talet). Tig så länge, hustru;
min tid att tala blir ej så lång; men jag vill till slut, såsom
alltid, vara herre, i mitt hus. — Förbannelsen, min son,
förstår du, är för mina — och hädanefter äfven dina fienders
räkning. Cornelius Nepos, en romersk häfdatecknare, som man
snart skall sätta i dina händer, berättar, att den store
karta-ginensiske fältherren Hamil c ar, innan han drog ut i ett krig
på lif och död mot sin och fäderneslandets gamle, oblidkelige
fiende Rom, tillställde ett offer åt Jupiter den Högste.
Der-under förde han sin då blott nioårige son Hannibal till
altaret, bjöd honom fatta i dess hörn och sväija, att aldrig
blifva de romares vän. Och han höll det så, att han,
blif-ven fältherre efter fadren, jagade de romerska legionerna
för sig ur utlandet, sprängde sig en stig öfver de aldrig
förut öfverstigna Alperna, trängde in på det Öfverraskade
Roms hjerta, kora det att darra — (med en djup suck) fast ej
att brista! Så bjuder jag dig, min son, vid detta altare,
den husliga härden, vid detta din faders hufvud, att svälja
evig fiendskap, hat och kamp mellan dig och denna
aristokrati, denna adel — detta gamla roflysfna, herrsklystna
Rom midt ibland folken — strid med penna, med svärd, i
ord, i gerning, med hemlig list och öppen fejd, i råd och dåd,
i lif och i död, och det i fäderneslandets, det förtrycktas,
slitnas, den trampade mensklighetens, din döende faders namn!
sonen. Ja, min fader!
gÖran. Du är nu invigd till ett verktyg, om också
litet, åt den straffande, vedergällande Nemesis, (omfamnar honom)
Och härmed slut. Mitt testamente är gjordt och besegladt.
Se så, gå nu! Tag honom, moder, och blif honom också i
faders ställe. Göm honom, göm dig, der hatets eldblickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
