Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från björnidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 94 —
facklor och mörka gestalter, som rörde sig fram och åter
i det fladdrande skenet. Med sina blixtrande ögon
såg han trotsigt ut öfver församlingen, ej olik Michel
Angelos David, hvars hand famlar efter slungan, medan
han söker fienden med sin glödande vredesblick.
I det dörren stängdes efter den gamle och unge
Björnstad, ljöd åter papegojans skärande skrik genom
det upphetsade surret, som fortfor i »Den förgyllda
nyckelns» krogstuga.
Då far och son kommit utanför och gingo genom
den smala gränden mot broporten, hörde de en röst,
som oupphörligt ropade deras namn och en man kom
springande efter dem.
»Stopp litet, morbror Halvor!» ljöd skeppar
Daniels röst.
Gossen stannade och skepparen hann flämtande
upp honom.
»Här är ett bref från syster Ulla till bror Jörgen
där uppe i mors stuga», sade han och framtog ur
rockfickan ett stort papper. »Jag lofvade nyligen att
öfverbringa det till honom. Hon har förskaffat Olaug
en god plats, den flickan ligger henne tungt på sinnet.
— Vill du snarast lämna det till Jörgen?»
»Det skall ske», svarade Halvor. »Men säg mig,
hvarför gaf du oss det ej därinne? Du stod ju strax
vid sidan om mig i krogstugan.»
»Jag tordes naturligtvis ej tala med er därinne i
gästernas åsyn», svarade Daniel och spottade en buss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
