Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I löpgrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36O —
men omotsägligt: för att tillfredsställa en sjuk
krigarsjäls begär efter strid. Därför bortöddes blomman af
Sveriges unge män, och därför ödslades med landets
medel, så att hungersnöden stod för dörren där hemma.
Kung Carl ledde själf, mörk i hågen, sitt tåg.
Allt gick för långsamt för honom. Konungen uttalade
ofta sitt missnöje för ingeniören Maigret, som ledde
ingeniörsarbetet.
»Var lugn, Ers Majestät!» svarade officeren. »Inom
åtta dagar lämnar jag Eder fästningen eller också mitt
hufvud.»
För att vara närmare arbetena lät konungen
uppföra ett litet träskjul mot fjällväggen och på detta sätt
gick tiden, tills den märkliga dag inträffade, som på
ett ögonblick gjorde den berömde konungen liflös,
efter det att han i nittonåriga krig hade genomlefvat
otaliga faror.
Det var den 11 december, *) första söndagen i
advent. Allt arbete låg enligt konungens befallning
nere. Han själf infann sig vid sitt hufvudkvarter i
Tistedalen för att bevista både för- och
eftermiddags-gudstjensten. Efter aftonsången samlades hela
gene-ralitetet och mottog order; därefter drog konungen
sig tillbaka och uppbrände, märkligt nog, en del papper.
Underliga rykten gingo i hären; förutsägelser om
*) Enligt nya stilen. I Sverige räkna vi, enligt gamla stilen,
den 30 november som Carl den tolftes dödsdag. Se not sid. 357.
Öfv, anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
