- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
29

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kungen satte sin häst i galopp. Alla ryttarne följde
hans exempel och nu bar det af i hvinande fart öfver den
hårdfrusna marken. I timmar redo de alltjämt i samma
ursinniga fart.

En och annan ryttares häst stupade och bröt benet,
och ryttaren sköt af barmhärtighet honom en kula i örat,
för att sedan ensam i köld och hunger gående söka uppnå
staden eller omkomma i drifvorna.

Kungen vände sig icke om. Han såg blott framåt.
Rodnaden hade stigit på hans väderbitna kinder, munnen
log alltjemt samma oföränderliga leende och de mörkblå
ögonen strålade. Den smärta kroppen gungade lätt i sadeln,
ryttarkappan hade han knäppt upp, och han flög framåt
öfver ismarkerna likt nordanvindens gud.

Plötsligt höll han in sin häst och blickade skarpt åt
öster. Långt borta på slätten syntes några mörka punkter.

Det flammade till i kungens öga, rodnaden på hans
kind blef ännu klarare och i ungdomlig yra klappade han
i händerna och ropade:

— Ack se, nu komma de!

Och utan att ett ögonblick betänka att han endast hade
åtta ryttare med sig, sprängde Karl den tolfte med värjan
högt lyftad öfver hufvudet i väg mot fienden.

Kruse och Buss och alla ryttarne följde. De mörka
punkterna långt bort på steppen blefvo större, flere, ett tåg
af ridande dök upp.

Unge Buss gaf Kruse ett ögonkast.

— Ämnar då verkligen kungen storma an mot denna
tropp, så fåtaliga som vi äro? lyste det ur hans stålgrå ögon.

Kruse svarade med att gifva hästen sporrarna, så att
han nästan kom i jämnbredd med kungen.

Buss följde.

— Till seger eller död! tänkte han. Jag vill icke visa
mig feg.

Och han klämde sporrarna i hästen, så att denne tog
några väldiga galoppsprång och sparkade upp stora
isklumpar bakom sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free