Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Den svartklädda damen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh nej! Under pojkåren brukade jag ofta roa mig
därmed, min röst kan jag lätt förställa och få tunn och
gäll. Och för öfrigt, om en gammal käring skulle ha ett
och annat gröfre tonfall, vore det ju icke så ovanligt.
— Nå väl. Vi skredo genast till verket. Det vill säga
jag klippte bort allt skägg, rakade mig, tog på mig en
fruntimmersperuk samt en af min väns mors klädningar.
Sedan gällde det att öfva sig i att gå och stå, hälsa, röra
sig och tala kvinnligt, precis som min vän fick lära sig att
agera klumpig bonde.
Efter en veckas repetitioner, hvarunder vi hade många
muntra stunder, ansågs jag fullärd. För att pröfva troheten
i min efterhärmning af en äldre adlig dam åkte jag,
förklädd till femtioårigt fruntimmer, en dag i hemlighet bort
med min vän, hvarpå vi på eftermiddagen återkommo och min
vän för sin hushållerska och sina tjänare presenterade mig
som sin moster. Jag hade svart flor för ansiktet och var
för öfrigt klädd som en äldre adlig dam. Hvarken
hushållerskan eller tjänarne misstänkte det ringaste och det
ehuru jag flere gånger samtalade med dem. Då de dagen
därpå märkte, att den nyanlända mostern plötsligt
försvunnit på något hemlighetsfullt sätt och fingo veta rätta
sammanhanget, skrattade de och togo det för ett lyckadt
maskeradupptåg, icke anande hvad vi hade i sinnet.
Några dagar därefter afreste vi till klostret.
Dit anlända presenterade jag mig för abedissan som
madame Sonja Wiecnowiecki eller hvad jag nu hittade på,
utgaf mig för att vara en moster till Vera och bad att få
träffa henne.
Abedissan tvekade och betraktade mig forskande.
— Men, min fru, sade hon, grefve Sapieha, nunnans
fader, har förbjudit, att någon, hvem det vara må, får
träffa henne.
— Visserligen, men nu ha förhållandena blifvit
ändrade, svarade jag och berättade en lång historia om, att
grefven rest bort till främmande land och gifvit mig, hans
aflidna hustrus syster, i uppdrag att se till nunnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
