Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Jag vill jaga efter mina fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverstelöjtnant Brüggeman. Det är mot denna förpost,
som svenskarnes marsch går.
Några dagar efter infallet öfver gränsen får kungen
genom utsända skidlöpare underrättelse om norrmännens
styrka och troppen vid Hölands prästgård. Genast sätter
han sig i spetsen för sina tre hundra ryttare, och vägledd
af skidlöparne skyndar han i väg. Det är kväll, då
svenskarne hinna fram. Flere af norrmännen, bland dem
öfverstelöjtnant Brüggeman, ha lagt sig att sofva. Innan
norrmännen fått situationen klar för sig, var kungen och hans
trehundra ryttare öfver dem och hade omringat prästgården.
Yrvakna, många utan rockar och stöflar, störtade de norska
soldaterna ut ur huset. En kort strid utspann sig.
Norrmännen försvarade sig kraftigt, men de voro för få och
därtill till fots gentemot de beridne svenskarne. De fieste
öfvermannades och gåfvo sig fångna. Endast några stycken
kämpade ursinnigt så länge de förmådde föra värjan hellre
än att gifva sig. Af svenskarne sårades endast fem ryttare.
Angreppet hade gått så snabbt att öfverstelöjtnant
Brüggeman icke hunnit draga på sig stöflarne utan kom
utrusande i tofflorna. I den kostymen blef han
tillfångatagen och förd inför kungen.
— Hvad heter ni, frågade kungen, i det han vid
fackelsken skarpt betraktade den fientlige befälhafvaren.
— Öfverstelöjtnant Brüggeman, svarade denne kärft.
Kungen teg en stund, och ett liånleende drog öfver
hans läppar, då han fick syn på tofflorna.
— Sannerligen borde icke ni heta Tryggeman i stället
för Brüggeman, som kunnat låta öfverraska er på detta
sätt, yttrade han onådigt.
Sedan vakter blifvit utställda, gingo kungen och hans
män till hvila i prästgården i norrmännens ställe. Dessa
fingo under bevakning hålla till godo med de kalla uthusen.
Emellertid hade ett par af norrmännen under
stridsvimlet lyckats fly och genast begifvit sig i väg till öfversten
för att underrätta honom om olyckan. Öfversten befann
sig en mil därifrån, men under natten gingo de flyende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
