- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
737

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I detsamma tick han syn på en bekant, som varit med
pä bröllopet på Norröra.

Han skyndade fram till honom.

— Nej, se Åke? Jag trodde rent af, att du blifvit
tagen af ryssen, utbrast fiskar Lasse, då han fick syn på
sin kamrat.

— Så långt har det ännu icke kommit. Jag var
kanske den, som bäst räddade mig undan honom. Men hur
gick det med er andra?

Han tänkte genast fråga efter Malin, men han nästan
skämdes därför, och dessutom hoppades han att fiskaren
själfmant skulle berätta om henne.

— Nå, hur gick det med er andra, då ni flydde från
Norröra? Jag seglade, tack vare min snabba båt, före er,
och förresten kan jag tala om för dig, att jag hann upp
den där gamle skurken, skeppar Flundra, som fegt nog icke
deltog i striden mot ryssarne, yttrade Åke.

— Nej, fick du verkligen fatt i honom. Nå, hvad sa
du honom, afbröt fiskaren.

— Sa honom. Jag sa honom icke många ord, men
i stället trakterade jag honom med knytnäfvarne så mycket
grundligare. Jag klådde ordentligt upp honom, ska du tro.
Först gaf jag honom ett halft dussin örfilar, och sedan fick
han sig en spark där bak, så att han trillade i vattnet.
Sen klämde jag till båten, så att alla hans hopsamlade
penningskrin och andra dyrbarheter flögo ur.

— Rätt åt honom. Det var bra gjordt, Åke. En större
usling än den gnidige skurken finns då icke i skärgården.

— Nej, det är då visst och sant. Hoppas att ryssen
fick fatt i honom och stack ihjäl honom, mumlade Åke.

— Så väl gick det nog ej. Den gubben har alltid
förstått att reda sig. Han kom nog undan, menade fiskaren.

— Ja, det är väl tyvärr troligt. Men hur gick det
med er andra?

Fiskarens ansikte fick ett sorgset drömmande uttryck.
Han stod tyst ett ögonblick. Det föreföll Åke, som om han
sörjde öfver något, som tilldragit sig vid det tillfället.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0743.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free