- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
183

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. En resa i Sverige, en brunnsdrickning i »Aganippen» och en silhuett af Blanche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EROTIK.

183

Om det var någon erotik, som låg till grund för denna
IVeltschmerz, torde icke bestämdt kunna afgöras af en
efterverld. Möjligpn var hin intagen af den sköna Emelie
Holmberg, sångerskan, poetissan, tonsättirinnan, gitarrspelerskan,
hvilken med sin vemodiga blick, sin hvita hy, sitt friskt
rodnande ansigte och de långa blonda lockarna verkligen var
ett motstycke till Tegnérs Ingeborg. Nog af, i Sveriges sista
strid heter det, att czaren satt ett pris på den obetvinglige
Blanche, som för ett litet guerillakrig på Tiveden mot
ryssarne och lefver i en torpstuga med sin unga vackra hustru,
den blondlockiga Emelie, hans trogna följesiagarinna.

Att samma Emelie Holmberg föresväfvade Blanche, då
han 1840 i Bysättningsutslaget tecknade idealet af en ung och
skön qvinna, se vi, om vi betrakta hans porträtt af hjeltinnan.
»När man såg detta ansigte med dess högblå ögon, dess
mjellhvita hy, hvaruti en lätt kindernas rodnad så innerligt
sammansmälte, och denna mun, glödande lik dalens klara
källa i soluppgången, samt dertill lägger de rika, blonda
lockarna, som slöto sig kring det hela, var det som hade
man för sina ögon en miniatyrtafla, af en gyllene ram
omsluten, föreställande jordens skönaste former i taflan med
himmelens eteriska klarhet.»

Något i samma stil är den bild af Emelie Holmberg,
hvilken man då och då finner hos hennes samtida.*

För öfrigt är han alls icke någon vän af sentimentalitet.
Märk blott hans omilda recensioner öfver Böttigerl Denne
är alltför vek, omanlig och gråtmild. Bottigers diktning är
en klockarkattspoesi, och Böttiger sjelf tituleras »musernas
mjölkbud». Adlersparres slngmö kallas en sipp fröken,
»hvars lynne har mycken smak af klockarkattspoesien, en
egen genre, som blifvit till verkligt mästerskap utbildad af
herr Böttiger.» Och då efteraparen, Adlersparre, saknar
mästarens snille, förtjena hans nya dikter, enligt Blanche,
intet annat än att »med kritikens sopqvast utsopis ur
skaldekonstens tempel».

* Emelie Holmberg, född 1821, uppträdde såsom kompositör
vid 15 års ålder med ett häfte sånger, till hvilka hon delvis sjelf
skrifvit orden. Hon inrättade 1841 ett musikinstitut i Stockholm,
gifte sig 1844 med bruksegaren P. H. Hammarskiöld, följde honom
till Amerika, gjorde der lyckade konsertresor och dog 1854 såsom
organist vid Peterskyrkan i Charlestown.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free