- Project Runeberg -  August Blanche och hans samtid /
228

(1892) [MARC] Author: Nils Erdmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Blanche såsom författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

BLANCHE SÅSOM FÖRFATTARE.

låter han månskenet strömma ut i dallrande knippen, det
vill säga han ser det komma silande öfver taken, sänka sig
mellan husraderna ned på en trång gata och spegla sig i de
otaliga och bottenlösa vattpussarna.

Men i trots af sin realism var August Blanche
romantiker. Blanche kunde icke undgå att taga intryck af tiden.
Och 30-talet präglades af Hugos bild. Således var han
ingalunda påverkad af tyskarne. Hans romantik var fransk
romantik; de som han brukade såsom mönster voro fransmän.

Först läste han Balzac, Dumas och Victor Hugo; längre
fram Soulié, Eugene Sue och George Sand. Mycket af
deras stil öfvergick i hans verk, särskildt deras lifliga och
tillspetsade framställning. Mycket af deras förkärlek för det
gräsliga och äfventyrliga, af deras sensation, tillegnade sig
Blanche; mycket af deras vidunderliga typer går igen i Bruno,
i Stork, i Broms, i Hvita Björnen.

Dessutom var han »glupsk på underbara historier».
Han egde redan som barn en ganska rik inbillning, och när
han under gymnasiiåren uppehöll sig i Danderyd och
öfverallt påträffade en galge med sitt offer inristad i träden hvart
han än kom och i en gammal gumma, ett 70-årigt
mjölkbud, upptäckte en person, som varit inblandad i dramat,
fick han ej någon ro för »föreställningar och drömmar om
galgar, hvita händer och förtrollade väsen». Sedermera
använde han historien i Banditen.

Hvad var det för öfrigt romantismen ville? Hade den
något annat mål än August Blanche sjelf — sanning, lif,
verklighet, natur, att måla efter naturen, att teckna lefvande
menniskor, att uppoffra det abstrakta för en konkret
verklighet?

Naturen — det är slagordet, »la nature et la vérite».
Konsten söker naturen, dramat söker verkligheten; »l’art
feuillette la nature, — — s’étudie à reproduire la réalité
des faits; — — le caractére du drame est le réel». Och
lika väl som naturen än är skön, än är ful, än visar ett
godt, än ett ondt ansigte, måste äfven diktaren eller
konstnären blanda, »faire comme la nature, mèler dans ses
créa-tions l’ombre à la lumiére, le grotesque au sublime, le corps
à l’àme, la bëte à 1’esprit». Menniskan har ej rätt att söka
rätta Gud.*

* Victor Hugo: Cromwell (Préface).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 5 20:12:07 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blanche/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free