Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde vara. Under denna tid meddelades Lars Blom både
genom inspektören och andra personer majorens uttryckliga
befallning att genast lemna gården. Men Blom förklarade,
att som kontraktet mellan honom och majoren var
upp-gjordt för fem år, hvilket äfven var fallet, så vore det hans
fasta föresats att under hela denna tid stanna qvar i
majorens tjenst. Gårdens och grannskapets folk visste icke
rätt, hvad de skulle tänka om allt detta; men de flesta
betraktade trädgårdsmästaren med en viss aktning, medgifvande
alla, att de anordningar han vidtog för växthusets och
trädgårdens iståndsättande vittnade både om skicklighet
och smak.
En dag kort efter majorens tillfrisknande fick Lars
Blom befallning att genast gå upp till majoren. Han gick
och fann denne, som han ej sett sedan uppträdet vid
materialboden, sittande i ett mindre rum strax innanför
tamburen till den stora praktvåningen. Majoren såg något
blek och medtagen ut, men hans fysionomi var icke bli
dare för det.
»Ni vill inte packa er af med godo,» började majoren.
»Nej, icke ens med ondo,» svarade trädgårdsmästaren.
Majoren, hvilken satt vid ett bord, framtog ur en låda
ett skrifvet papper, som han utbredde på bordet.
»Det är kontraktet, som min kommissionär i
Stockholm å mina vägnar upprättade mellan oss,» upplyste han.
»Nå än se’n?» frågade Lars Blom; »det är ju i sin
ordning att majoren har det ena exemplaret, liksom jag har
det andra.»
»Du skall genast teckna på detta kontrakt, att du i
morgon lemnar min tjenst utan ringaste ersättning.»
Lars Blom stirrade något förvånad på majoren, ty det
föreföll honom bra besynnerligt att denne, efter hvad som
passerat mellan dem, ännu kunde tro honom om så mycken
medgörlighet.
»Det gör jag visst inte,» svarade han emellertid.
»Du måste det,» försäkrade majoren, »ty i annat fall
skall jag veta att med tjenliga medel förmå dig dertill,»
tilläde han, fattande uti ett tjockt spanskt rör, som stod
nära till hands.
Bloms förvåning stegrades ytterligare vid detta nya
hot, om hvars maktlöshet majoren redan förut bort hafva
öfvertygat sig. Han kastade en skarpt forskande blick kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
