Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- »Gubben med röda ögonen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gubben med röda ögonen.»
En dag blef jag kallad till församlingens fattighus för att
ge nattvarden åt ett af hjonen, som låg på sitt yttersta
och hvars namn var Fredrik Adlergren, men mera känd under
benämningen »Gubben med röda ögonen». I tio år hade
han varit intagen på fattighuset och var sextio år gammal,
men såg ut som han varit minst tjugu år äldre. Jag hade
några gånger sett honom linka på gatorna. Hans ansigte
var till den grad sorgbundet och bar en sådan prägel af
smärta, att hvar och en, som mötte och såg honom,
ovil-korligen måste känna ett styng i sitt bröst. Om han,
liksom de andra hjonen, velat tigga, skulle han bestämdt haft
framgång dermed, utan att han behöft framräcka handen
eller yttra ett enda ord. Men han föredrog att sitta hemma
vid sin eländiga kost och tycktes undvika menniskor,
liksom hade han en aning om det sorgliga intryck han gjorde
på alla och icke ville störa andras lugn. Det finns
verkligen ofta mera grannlagenhet hos fattigdomen och olyckan,
än den rike eller lycklige föreställer sig. På fattighuset satt
han vanligtvis framför en gammal utsliten psalmbok med
sina ständigt af tårar röda ögon. Ingen hade sett dessa ögon
annorlunda, och däraf härledde sig hans binamn. Mången
hade sport honom om hans framfarna lif, om källan för
dessa eviga tårar, men alltid förgäfves. Han svarade aldrig
och tilltalade icke heller någon. Följaktligen ansågo honom
de öfriga fattighjonen för en mycket otreflig kamrat, ehuru
de bort känna sig tröstade vid sidan af en varelse, i
jem-förelse med hvilken dessa nödens och armodets barn sågo ut
som de lyckligaste på jorden.
Sedan jag gifvit gubben nattvarden och läst de vanliga
bönerna, dem "hans darrande läppar eftersade, knäppte han
ihop sina händer och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:25:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/2/0188.html
