Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag värdinnan icke oftare, än när jag gick ner för att
betala hyran. Förmiddagen till en nyårsafton var jag nere
med mitt qvartal, då jag inne hos hennes nåd blef varse
en utomordentligt vacker ung dam, hvilken genast spände
ett par stora mörkblå ögon uti mig. Men ju längre hon
betraktade mig, desto mulnare blef hennes ansigte. Det är
godt och väl att bli fixerad af en vacker qvinna, men på
detta sätt, med en sådan effekt, finna ett moln der man
väntar att finna solen, det kan just icke vara smickrande.
Nyfiken att erfara orsaken till denna solförmörkelse, passade
jag på, medan värdinnan gick efter sitt kontrakt, och yttrade
tiil den obekanta sköna:
»Om förlåtelse 1 Det är första gången jag har den äran
att se er. Jag vet inte, om jag skall säga fröken eller
mamsell; men om det är första gången ni hedrar mig med
er uppmärksamhet, så är den långt ifrån uppmuntrande och...»
»Hvem har också tänkt på att uppmuntra er, min
herre!» af bröt mig den unga damen. »Såå,» tilläde hon
efter en kort paus, med en viss triumf blandad med en viss
försmädlighet; »ni känner då inte igen vidundret vid
Hol-ländargatan ?»
»O himmel!» utropade jag; »skulle det. . . nej, det är
inte möjligt. . . skulle det verkligen vara lilla Potentia!»
»Det är verkligen hvad det skulle vara,» svarade hon;
»mamsell Potentia H**, om ni behagar, emedan detta låter
mindre familjärt,» tilläde hon med fortfarande omildhet i
ord och blickar.
Det föll mig alls icke in att söka, som det heter,
knäppa de hårda nötter den oblida skönheten kastade emot
mig. Jag bara betraktade henne och kunde svårligen tro
på möjligheten af en sådan total förändring inom några få
års tid. Af den otympliga fjortonåriga flickan vid
Holländar-gatan återfann jag ingenting annat än de stora blå ögonen.
Kinderna, förr så runda och pionröda, voro nu ovala och
skära. Nu fanns det både mun och näsa, begge nära nog
af idealisk form, och det fanns dertill en hals — himlen
vete hvarifrån den kommit! — som sjelfva Juno kunnat
afundas henne.
»Ja, i sanning, det är otroligt!» utbrast jag; »af den
oformliga puppan har blifvit den graciösaste fjäril, af
vidundret en gudinna. Endast blicken är sig lik, och lik sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
